Fotboll, en sorgens dag, en dödens dag.
Vem hade anat att det kunnat bli så här? En person dödas inför en fotbollsmatch. Det är fan sjukt, precis hur sjukt som helst. Vi har sett våldet ute i Europa, vi har sett det eskalera även här hemma i Sverige men så här? OK, 2002 var det nån skit om man lite respektlöst får kalla det så.
Varför undrar vi alla, Varför?
Ja jag vet inte, jag har ingen aning för jag är så långt borta från det där. Både i tanken och rent geografiskt. Det händer inte här intalar jag mig. Ändå, för bra några dagar sedan var det en ung kille som tog livet av sig då han inte pallade vad jag förmodar var någon form av mobbing. Detta utan att veta och jag vill egentligen inte veta heller.
Det bran ner ett hus i byn igår. Det var väl vår världshändelse. Många tittade och var nyfikna, Någon skadad? Vems hus? Nån Du känner? Jag? Nej ingen jag känner och tack och lov ingen skadad heller. Inte i min by. Inte här…
Men där, i Helsingborg. Där hände det. Kunde ha varit var som helst tror jag. Men jag vill inte tro det. Jag vill inte tro att den sortens beteende inte finns nära mig. Nära oss. Nära mina barn och min familj och mina vänner.
Förmodligen är jag naiv som fan. Lite normalsvensk som tänker att det händer inte mig.
Jag hoppas precis om alla andra att det inte höänder mig. Nu hände det och fan jag är berörd. Tårar för någon så långt borta, som jag inte vet vem det var, än mindre känner. En pappa, borta. En människa borta. Nara sådär. Skitenkelt. Alldeles åt helvete för enkelt.
Det får inet vara så enkelt. Det får inte vara så respektlöst.
Vi slogs när jag var ung också. Det hände och vissa var väl vassare med nävarna än andra. Nävarna. Inga tillhyggen, inga vapen. Man visste vilka man skulle akta sig för. Men rädd? Nej. Kanske lite, men inte på det vis som jag känner nu. Jag… Här uppe… I lugnet… I min by där världshändelsen är ett hus som brinner ner…
Visst, jag är rädd. Inte riktigt personligen men för vart fan vi är på väg.
Vart fan ÄR vi på väg? Vad är ett människoliv värt? Eller är det så att vi redan är där? Där ett människoliv inte är värt annat än färgen på halsduken eller tröjan man bär. Ska det vara så? Får det vara så?
Min pappa lärde mig inte många saker men en som just idag kan passa in. -Du behöver inte förstå allt för att respektera det sa han. Eller om det var farmor? OK, skitsamma. Jag förstår inte varför Du håller på ett visst lag men jag respekterar att Du gör det. Nåt sånt kanske?
Nu dog en kille, pappa, människa för att han höll på fel lag och någon pallade eller respekterade inte detta. Tragiskt. Var var dennes pappa eller mamma, kanske farmor som skulle berättat det där om respekt och att förstå? Jag är naiv nog, kanske gammal nog också att tro att det är mamma och pappa som har en viss skyldighet i frågan. Ett visst ansvar. Jag hade en konversation på twitter för någon dag sedan med en mycket klok kille, Fast han är från Skellefteå, där jag i korta drag hävdar att min barndom var idyllisk. Nej sa han. Det var asbest, arbetslöshet, arbetsskador och annan skit. Ok, men den såg inte jag…
Jag fick lära mig rätt och fel och hur man bär sig åt och såna saker. Respekt för Din nästa om man så vill. Det är jag glad för. Det försöker jag få in i mina barn också. Jag fick veta att man skadar inte någon annan. Inte på något sätt. Man tar inget från någon annan. Allra minst hans liv.
Farsan var religös.Han trodde på det där med himmel och helvete. Men han propsade inte på mig något av det hela. Jag tror inte ett skit. Sorry men när dom gräver ner Dig har råttorna fest. Tråkigt även om bilden av det farsan trodde på är rätt vacker.
Men se på samhället idag så förstår man ju att hans tro var, just en tro. Precis som man ser på det samhälle jag såg, var en idyll. Jag trodde det. Jag upplevde det så.
Får säkert mothugg här men som sagt. Man behöver inte förstå allt man respekterar. Se där, Du tränar redan.
Många sorgsna uttalanden idag. Många tar avstånd, visar avsky och fattar inte. Och hur ska vi överhuvudtaget kunna fatta? Hur ska mammor och pappor förklara för sin barn, mindre än mina på 13 och 16 vad som hänt och varför den utlovade matchen inte blir av? Det går ju inte.
Jag vet inte varför jag skriver det här men det är ju jag. Det måste väl ut på något sätt antar jag. Jag har inga lösningar eller pekpinnar. Sunt förnuft kan man ju hävda men sunt förnuft är inte för mig vad det är för dig. Så där få vi inte stor hjälp. Om nu inte sunt förnuft är situationsbaserat och bygger på det där som mamma och pappa ska ha lärt Dig, Respekt, Hänsyn och en smula Ödmjukhet.
Vi hoppas att det aldrig händer igen och att politikerna nu kniper käft och låter kloka människor lösa det här istället för att kliva in med storstövlarna på och bara rensa. Lagstifta bort allt i vanlig ordning. -Det är hemskt, bort med det. Förbjud det. Det funkar inte så. Men något gott måste komma ur det här. Och det snart. Det är redan för sent.
Jag har ingen aning om vad fotbollen ska göra åt det hela. Är det för det första fotbollens problem? Jag menar, det spelas derbyn i hockey där motståndarfansen inte får komma. Hur sjukt är inte det? Det har florerat en del bilder idag på främst hockeyfans i olika lagtröjor, skålandes, kramandes, leendes och det är ju så det ska vara.
Avsluta det här går ju inte på ett bra sätt. Henke Larsson sa bra saker med ord som vi förstod, Fan och Jävlar och sånt. Det är språk vi förstår, språk, ord, verbala saker. Inte våld. Så för att summera…;
Låt det inte hända igen, lär av detta dumma och se över och förbi din stolthet, släpp in något nytt, försök att respektera det Du inte förstår. Det är inte så svårt. Kramas, med Dina nära och kära, och med Din fiende likväl, fast jag kan ju påstå att med all säkerhet har Du inga. Jag kan nog tom lova att Du inte har det. Bara ett gäng kompisar som håller på ett annat lag. Och dom är väl inga fiender???
Chrille, Frölunda. Kompis.
Rickard, Färjestad och Skellefteå. Kompis.
Tony, Chrille och Micke. Skellefteå. Kompisar.
Lelle, Djurgårdare. Kompis.
Micke, Mange, Thomas. Brynäs. Kompisar
Samma Micke, Johan, Markus. Örebro. Kompisar
Boris, Prozac, Lasse, Gnagare. Kompisar
Kent, kringelknutte. Kompis.
Z… HV71, Kompis.
Och så ingen nämnd och ingen glömd köret.
Tack för att jag fick skriva, för att Du läste och för att Du hjälper Dig själv mig och andra till en bättre, ja vad fan som helst till något bättre. Något vad som helst bättre utan hat och våld. Snälla…
Idag vill vi inte ha igen…
Tankar, värme och kramar till drabbade, familjer, vänner och de som bara sörjer.
Bättre Hockey 2.0 