21

Vem trodde att du skulle nå hit en vacker dag? Ja många var vi som i perioder tvivlade. Men som den kämpe du är så, ja här är du. 21 år ung.

Grattis.

Jag har ju redan satt ribban högt vad gäller dessa skriverier och toppa det går ju inte. Det är nog bara du som slår rekord dag efter dag, gång efter annan. Varje dag vaknar du och är närapå irriterande positiv och glad när vi andra som knappt orkar gnugga sömnen ur ögonen bara längtar efter nästa, säkert den tredje, koppen kaffe. Kaffe som du knappt dricker, när ska du bli stor?

Stor är du dock på många andra sätt. Empati är ditt mellannamn och det visar du precis hur ofta som helst. Främst när det gäller hockey och skadade spelare. Och här är alla tröjor i samma färg. Mänsklighetens färg. Minns så väl när Oskar Möllers fru var sjuk och sedan blev frisk. Du kunde utan problem med var han spelade vara glad för hans och hans familjs skull. Precis som det ska va, men som inte alla riktigt klarar av att hantera.

Är det för att du är som du är och lever det liv som du gör? Ser du andras svårigheter och vill stötta dem i det? Skiter du i vad du kanske inte med självklarhet klarar av och ser andras kamper på ungefär samma sätt? Det ger sig, det går bra ändå fast det inte går som på räls.

För på räls går det ju inte alltid kan man säga. Men vad gör väl det? Det finns många stationer att stanna och pausa på. Välbehövliga pauser. Pauser med innehåll och då inte bara en latte, utan pauser fyllda med varm medmänsklighet. Du frågar så bra om folk och fä och förklarar det kanske ännu bättre än vad vi kan. Det bara är så och så var det med det. Vi andra grubblar och funderar medan du glatt går vidare, kanske medveten om att allt kan man inte påverka även om man skulle vilja.

Hockey, ditt stora intresse ger mer än vad vi anar och tror kan jag tänka. Kanske en flykt, kanske bara så att det är det du är bäst på. För det är du. Fasen där är jag sedan länge passerad. Med råge. Fast hur svårt kan DET vara?

Förra året sjöng Luleå Hockey för dig, det kan vi nog inte toppa i år men du får leva på minnet. Sjunga tänker jag inte göra, var glad för det men vara där för dig när du vill och behöver mig. Det är jag, när du vill, det lovar jag. Bara säg till.

Din integritet, den ska du ha, den har du alltid haft. Det är ditt liv, inte mitt. Gör vad du vill av det men lyssna gärna på goda råd, följ dem inte slaviskt men ta lärdom av dem. Det som passade mig kanske inte passar dig. Gör något eget av livet, av lärdomen, av kunskapen. Var dig själv, var den du vill vara och skit i alla normer och måsten. Jag tror att du redan är där på många sätt. Om inte annat väldigt nära. Fortsätt så.

21. När jag var där var jag redan stor, klar, färdig och kunde allt. Trodde jag. Du har en lång väg att vandra men är redan långt före var jag var. Och du har en fördel som inte jag hade. Du har världens i särklass bästa mamma. Hyggligt bra syskon som JAG inte tänker rangordna, det gör mamma så bra. (Alla är favoritbarnet.) Och så jag då. Jag har missat en del bra saker som jag gärna berättar om, som kanske ger dig ännu en fördel, ännu lite kunskap på vägen till livet. Inte det goda livet men det GODA livet. Allt är inte guld som glimmar och att se skillnad är svårt, det är lätt att bli lurad men lyssna och ta hjälp av magen. Tänk på hur jag tippar och gör tvärtom. En bra regel.

Var rädd om dig men våga ändå. Tänk efter före men inte så att det blir tråkigt. Var redo som scouterna säger. Det är inte fel att chansa ibland men som jag fick lära mig en gång, gör det i säkra lägen.

Jag älskar dig gubben, det har jag gjort i dryga 21 år nu. Du var älskad långt innan du föddes och kommer vara älskad så länge jag finns, lever och har lite puls kvar i kroppen. Och säkerligen längre än så. Jag är oerhört tacksam att just du kom till mig, till oss. Jag hade nog inte varit den jag är utan dig. Eller rättare sagt, jag hade inte VARIT den jag är utan dig. Tack. Är det som de säger att det skapas en kopia av oss vid varje vägskäl, vid varje val vi gör, så knallar det runt en liten skithög i en annan dimension. Stackars den dimensionen.

På ett sätt kommer du för alltid att vara den på bilden nedan. På ett annat mycket större, äldre, men alltid den blicken. Blicken där du har något bus på G, något kul som alltid men aldrig något ont, bara kul. 

Nu ser vi fram emot en vår fylld av guld och vita jeans. Heja Luleå Hockey, både herr och dam naturligtvis. Och Heja Marcus, du är fantastisk. Tack för att du finns.

Read Full Post »