Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Bättre Hockey 3.0

Den här gamla bloggen är full och när twitter inte alla gånger räcker till eller att det blir enklare och mer överskådligt med en blogg så, ja det är väl bara att köra. Så det blir en Bättre Hockey 3.0

Like it or not.

 

21

Vem trodde att du skulle nå hit en vacker dag? Ja många var vi som i perioder tvivlade. Men som den kämpe du är så, ja här är du. 21 år ung.

Grattis.

Jag har ju redan satt ribban högt vad gäller dessa skriverier och toppa det går ju inte. Det är nog bara du som slår rekord dag efter dag, gång efter annan. Varje dag vaknar du och är närapå irriterande positiv och glad när vi andra som knappt orkar gnugga sömnen ur ögonen bara längtar efter nästa, säkert den tredje, koppen kaffe. Kaffe som du knappt dricker, när ska du bli stor?

Stor är du dock på många andra sätt. Empati är ditt mellannamn och det visar du precis hur ofta som helst. Främst när det gäller hockey och skadade spelare. Och här är alla tröjor i samma färg. Mänsklighetens färg. Minns så väl när Oskar Möllers fru var sjuk och sedan blev frisk. Du kunde utan problem med var han spelade vara glad för hans och hans familjs skull. Precis som det ska va, men som inte alla riktigt klarar av att hantera.

Är det för att du är som du är och lever det liv som du gör? Ser du andras svårigheter och vill stötta dem i det? Skiter du i vad du kanske inte med självklarhet klarar av och ser andras kamper på ungefär samma sätt? Det ger sig, det går bra ändå fast det inte går som på räls.

För på räls går det ju inte alltid kan man säga. Men vad gör väl det? Det finns många stationer att stanna och pausa på. Välbehövliga pauser. Pauser med innehåll och då inte bara en latte, utan pauser fyllda med varm medmänsklighet. Du frågar så bra om folk och fä och förklarar det kanske ännu bättre än vad vi kan. Det bara är så och så var det med det. Vi andra grubblar och funderar medan du glatt går vidare, kanske medveten om att allt kan man inte påverka även om man skulle vilja.

Hockey, ditt stora intresse ger mer än vad vi anar och tror kan jag tänka. Kanske en flykt, kanske bara så att det är det du är bäst på. För det är du. Fasen där är jag sedan länge passerad. Med råge. Fast hur svårt kan DET vara?

Förra året sjöng Luleå Hockey för dig, det kan vi nog inte toppa i år men du får leva på minnet. Sjunga tänker jag inte göra, var glad för det men vara där för dig när du vill och behöver mig. Det är jag, när du vill, det lovar jag. Bara säg till.

Din integritet, den ska du ha, den har du alltid haft. Det är ditt liv, inte mitt. Gör vad du vill av det men lyssna gärna på goda råd, följ dem inte slaviskt men ta lärdom av dem. Det som passade mig kanske inte passar dig. Gör något eget av livet, av lärdomen, av kunskapen. Var dig själv, var den du vill vara och skit i alla normer och måsten. Jag tror att du redan är där på många sätt. Om inte annat väldigt nära. Fortsätt så.

21. När jag var där var jag redan stor, klar, färdig och kunde allt. Trodde jag. Du har en lång väg att vandra men är redan långt före var jag var. Och du har en fördel som inte jag hade. Du har världens i särklass bästa mamma. Hyggligt bra syskon som JAG inte tänker rangordna, det gör mamma så bra. (Alla är favoritbarnet.) Och så jag då. Jag har missat en del bra saker som jag gärna berättar om, som kanske ger dig ännu en fördel, ännu lite kunskap på vägen till livet. Inte det goda livet men det GODA livet. Allt är inte guld som glimmar och att se skillnad är svårt, det är lätt att bli lurad men lyssna och ta hjälp av magen. Tänk på hur jag tippar och gör tvärtom. En bra regel.

Var rädd om dig men våga ändå. Tänk efter före men inte så att det blir tråkigt. Var redo som scouterna säger. Det är inte fel att chansa ibland men som jag fick lära mig en gång, gör det i säkra lägen.

Jag älskar dig gubben, det har jag gjort i dryga 21 år nu. Du var älskad långt innan du föddes och kommer vara älskad så länge jag finns, lever och har lite puls kvar i kroppen. Och säkerligen längre än så. Jag är oerhört tacksam att just du kom till mig, till oss. Jag hade nog inte varit den jag är utan dig. Eller rättare sagt, jag hade inte VARIT den jag är utan dig. Tack. Är det som de säger att det skapas en kopia av oss vid varje vägskäl, vid varje val vi gör, så knallar det runt en liten skithög i en annan dimension. Stackars den dimensionen.

På ett sätt kommer du för alltid att vara den på bilden nedan. På ett annat mycket större, äldre, men alltid den blicken. Blicken där du har något bus på G, något kul som alltid men aldrig något ont, bara kul. Macke Spjuver

Nu ser vi fram emot en vår fylld av guld och vita jeans. Heja Luleå Hockey, både herr och dam naturligtvis. Och Heja Marcus, du är fantastisk. Tack för att du finns.

Man blir glad.

6220 per på läktarna. 6220. Det är fan inte illa pinkat, Saik och Djurgår´n drar folk säger de. Men AIK? Och damer?

Jodå. 6220 pers kom. De sågs och hördes en hel del. Och så fick de en seger som på något vis kändes självklar. Man sätter inte rekord med en torsk.

Hur? Ja säg det. Det kom folk och Luleå Hockey har gjort bra med reklam om den här matchen och sponsorer har pyntat så visst, det var gratis och gratis är gott men jag kan tänka mig att en hel del av dessa 6220 har andra godsaker på önskelistan en fredagkväll. Men en bra start på helgen kan man tycka. (Några fick tom börja kvällen på annan lokal tidigare än väntat då det inte fanns plats för alla som ville in.)

Nu är min klubb ganska bra på det mesta så reklam har man gjort, sociala medier har nyttjats men allt har som jag ser det varit ok och när man slagit rekordet är man fortsatt ödmjuka och påtalar detta lite fint för HV71 som själva satsar på rekord så ber man dem slå det. För tjejernas skull. Respekt.

Skärmavbild 2018-11-18 kl. 20.39.58

Tjejer ja. Vi har några bra i vårt lag kan man säga och när Lillpucken och jag efter matchen träffar Glader och hans stålbrudar är de flesta duktigt ödmjuka inför, eller efter, rekordet. Svårt ta in sa någon, jag bröt ihop sa en annan och vi fattar nog inte riktigt vi andra som i våra mest heroiska stunder firat trean i papperskorgen med det hopknycklade papperet. (För att inte tala om hur stolta vissa kan vara över den stabilt levererade tvåan).

Jag vet inte men jag är fan stolt och glad och allt sånt. Missade säkert en del godbitar på isen när det var så mycket folk att se på. Det är inte varje match det är SÅ fullt. Det fanns inte många tomma stolar vid nedsläpp. Inga säsongskort som räknas men vars innehavare bekvämade sig hemma. Det var FULLT helt enkelt. Knökfullt.

Det finns inte så mycket mer att tillägga än tack som fan Luleå Hockey och Lulefans, Vilket tifo, vilken grej hela grejen och fasen vad man blir glad. Och stolt.

Missat nåt? 6220, skrev jag det?

Tjuken.

Okey. Jag är nog inte den enda som inte fattar det här med diciplinnämnd och straff å de å sånt. Vi har i helgen haft tre grejer som inte riktigt står i proportion till varandra, går inte att jämföra skulle man kunna säga på ett annat språk och på ett tredje så är det åt helvete.

  1. En spelare säger fula saker på isen.
  2. En spelare tacklar en anan mot huvudet. (Jo jag tyckte först det var lugnt och överdrivet med game men efter några repriser kan även jag ändra mig. Lite.)
  3. En spelare hugger en annan i skrevet. Killar vet att det inte står högt på önskelistan.

OK, spelare 1 får 2 matchers avstängning. Spelare 2 får 3 matcher medan spelare 3 klarar sig undan. (Vi skiter i snacket om namn och frikort här och bara kör på grejen, ok?)

Först. Ingen av dessa grejer är ok, så att ni inte ska tro att jag tycker något annat. Även min spelare kan ju fela även om många andra kanske tycker sig se en annan nivå för att det är ”min” spelare. Big nono,

Men…! Big MEN…!

Är det ena straffet i proportion till det andra? Och varför klarar sig den som tillfogar en annan spelare fysisk smärta medan den som verbalt, säg kränker då om ni vill eller bara hånar vad det nu är för egentlig skillnad, får ett par matchers avstängning?

Jag blir inte klok på det här och nej det är inte ok att kalla någon för vad du nu vill och ja det heter chokladboll… Går vi utanför rinken och gör samma saker så hade vad hänt? Vi måste få bort okvädningsorden, det är sant, men vad hade hänt om det skett på stan? Jag måste än en gång vara tydlig så ni inte drar kammen här, det är inte ok, nej nej.

Så här;

Jag ropar ”Skelleftefan” åt någon som tar illa upp. Sen då? Vi knallar vidare och bryr oss inte nämnvärt. Någon hugger någon i pungen och vi har garanterat ett polisärende. Samma sak med en axel eller armbåge i skallen på någon i charken på random… Det är inte ok och det blir farbror blå som får reda ut och sedan en avokado som tjänar lite stålar och ångesten är total överallt.

Men i hockeyns värld då? Ja där likställer man orden med den fysiska smärtan. Är det så jag ska tolka det eller ska jag tänka gruppvåldtäkt kontra skattebrott? Ni vet säkert hur det brukar bli där. Någon knullar någon mot dennes vilja och blir ett offer medan det rättmätiga offret ifrågasätts och det något grönjävulskt medan den som knullar oss, staten, på skattepengar får sitta några år på vatten och bröd. (Ordet, jo jag vet, och 2 gånger dessutom. Förlåt)

OK, fel att skrika fula ord, skall bestraffas, särskilt när det då står i regelboken, punkt 20.5 fick jag lära mig idag. Tacklas mot huvudet lika fel fast lite mer när det då ger en match mer i straff plus några pengar om jag nu minns rätt. Medan… Ja ni fattar va?

Är det rättsproportionerligt? Eller ska det vara så här? Vi har ju ända sedan diciplinnämnden föddes (får en bild av Black Sabbats platta Born again på näthinnan, – googla) inte fattat ett jota av ur de agerar, tycker, tänker och bötfäller. Men kanske är det just det där med rättsproportionaliteten som vi inte fattar? Här är det ju inte en straffskala som med fortböter som gäller. Random pick tycker ju vi.

Nu är jag så innerligt trött på detta så jag vet inte om det blir knyppling eller gilla läget i fortsättningen. Ska man behöva irritera sig på Lotterinämnden och frustrera ännu mer ju längre säsongen lider och sedan när domarna gör som dom aldrig gör men ändå höjer nivån. Vad ska vi tro på då? Robban Lind i Kramfors?

I min värld tar det mer ont med en pungspark än en tungspark. Ingen är ok men den ena tar mer ont än den andra, i alla fall fysiskt. Tror jag.

Ja, då har jag släppt Hin Håle lös. Varsågoda.

Uppförs.

Torsk så det sved. Vi har 2 mål mot oss som kanske inte ska vara mål. 2 mål som tar udden av i alla fall mig. Möller tekar hjälmen av vem det nu var och Jimmie får störa vem han vill i vanlig ordning, i det här fallet Lassi. Hellre vinna på fusk än, ja ni vet vad jag sagt och tycker om det där.

Nu är det inte därför vi gnager gammal torsk ikväll. Luleå är inte bättre, är fan klasser sämre. Luleå spelar hockey som den ska spelas i kanske fem minuter. De fem sista minuterna. Resten då? Matchstart kl 19.00 står det i programmet, ska vi behöva ge spelarna den infon?

Jo jag är bitter, knypplingsbitter. Och det så här långt innan mörka november ens har börjat. 4 matcher 4 poäng och alldeles för få gjorda mål och alldeles för många insläppta. Olle var borta idag och det tänkte jag inte ens på förrän i tredje. Nåt PP där och fan Olle är ju inte med. Så trist var det.

Olle kanske är tillbaka snart, jag vet inte. Cehlin räknar jag bort över lång tid, utan att ha någon info känns han skör som glas och är det huvet som spökar är det ju natt. Som sagt, jag vet inte. Lunde kan komma men först om ca 3 veckor sas det av någon med koll, OM han nu kommer och är han då den frälsare vi behöver? Ja, det är han nog men kolla åldern och så antal spelare han är. Så bra han är är han ju knappt torr bakom öronen och han är 1, och ensam.

Nej vi behöver nog tillskott och det räcker inte med att ni kör utan kondom någon vecka det är akutare än så. Vi behöver någon NU. Såg att Boden vill ha Ledin så vi har väl honom i Luleåtröjan snart igen. Bara-för-att, liksom.

Funderar en del över det trögstartade Luleå vi såg idag och även i första matchen mot Brynäs. Spelarna glad omkring och funderade shoppinglista eller vad de nu gjorde. Hockey var det då inte. Så kom det lite startgas mot Örebro och så var det handbroms och pyspunka mot HV igen. Allvarligt, en match startar på utsatt tid och även om man nu varierar längden på pauserna spelar man ALLTID 3 x 20 minuter. Till att börja med, och man börjar alltid på utsatt tid. Var lite scout, var alltid redo.

Bulan då, är han den vi trodde? Den vi vill tro att han är. Demontränaren som skriker på allt och lite till. –Ger man sig på vår målis ska man ha stryk, det bara är så. Nåt sånt sa han en gång, men nu då? Ja det är inte stryket jag är ute efter utan brinnet. Jag vill se en Bula komma ut från första periodpaus och krossa i intervjun. -Var det mål? Där vid tekningen… -Ja det ser kanske ut som att deras spelare. SER KANSKE UT?

Men helvete Bulan…

Det ser bekvämt ut. Inte ens Engsund tacklas. Jag tänkte ett tag twittra att 96 känns avlägset. Det gör det. På många sätt. Det kostar kraft och energi att tacklas men jag lovar att det tär på motståndaren och GER energi åt laget som delar ut, för att inte tala om publiken. Jocke Lindström fick en skön pärla idag och publiken verkade minst sagt gilla det. Mer sånt tack.

Linköping på lördag. Bara att var med från matchstart då. Det är kl 15, 15, i Saab arena i Linköping.  Bara vara där från start om du ska spela. Annars kan det va. Jag kommer inte vara där men väl framför TV:n och kolla och hoppas på bättre inställning och det redan från start.

Han Calle Mattson då? 18 är och SHL-debut på hemmaplan mot ärkerivalerna. Mål och matchens lirare. Happy saga. Hoppas den fortsätter, killen har ju kvalitéer.

Nog om nu. Var fan är knyppeldynan?

SHL – Hockeymördare?

Jo jag erkänner, rubriken, enbart för att locka läsare, förlåt. Skulle nog ha varit;

Ju fler kockar desto sämre soppa.

Eller nåt sånt. För där är vi. Det är för många som vill ha del av kakor och godis i hockeysverige. Vi har Svenska hockeyförbundet, vi har SHL som ska vara sin egen smed på något vis och visst har man lyckat tälja guld på många vis. See moore så att säga. Till den kostnaden att man nu är så fet att man inte ser ner till sina egna rötter. Och så har vi resten.

Jag erkänner igen, jag har dålig koll på vem som ansvarar för vad i Svensk hockey. Greppa har sin grej det vet jag. Bulan och Enbom sin och så Porser som kör sitt eget race åt oss med Lulehjärtan. Stort tack grabbar. Ja Glader han kör ju tjeracet och det gör han och tjejerna bra. Måste bara få in en känga till leif bork här och ett ypperligt stort tack till hon Ylwa som  jag inte minns efternamnet på just nu. Blir glad bara av förnamnet och hon har ju gjort tjejerna glada igen så då är jag glad.

Men vem gör vad då? Jörgen Lindgren säger många. Vad är han? VD? För vad? Han får ta skiten som den ledande personen (i en härva) alltid får. Är det så? Ska han ha skit för allt som händer? Troligen inte allt men en hel del som ligger på hans ansvar verkar skita sig. Kommunikation bl a. Det kom ut ett brev. Jag bara garvade. Kolla banderoller? Scrolla sociala medier. Kollen på medier bör de redan ha men bandroller? Ta hellre då och sätt folk på att kolla efter bengaler och annan skit. Vad kan de ställa till med? Tål man inte kritik?

Aha…!

Där satt nog skon i kläm. Kritik. Man vill helt enkelt agera ostört och gärna få en massa klapp på ryggen av likasinnade som i sin tur klappas tillbaka och så har vi en sluten studiecirkel i egocentrism. Heter det så? För jag tror det är så enkelt att herrarna, oftast är det herrar, tycker det är ballt att sitta på fina hyllan och äta och dricka dyrt för dina entrépengar, sponsorernas satsningar och guuud vad duktiga de är.

Men kolla vilket bra avtal vi har. Och TV. Vilken produkt. Kom och köp, men gå gärna på hockey också. Va, inte? Nej men vet ni vad, nu har vi ju ordnat det så bra så kom och köp, tveka inte platsen tas snart av någon annan. Du, ta med en kompis, vi har en till! Köp en tröja också.

Konserverad gröt, minns ni den. Allt går att sälja med mördande reklam, kom kom och köp den där jävla gröten.

Vi köper inte vad som helst, inte ens grisen i säcken. Om den inte kan hamna som banderoll i Scandinavium, banderoll ja, nej, det fick vi ju inte. Eller?

Vad händer då? Vad är fel då?

Det händer att de vill stänga ligan, bli ett NHL-Light och frottera sig med ännu fetare sponsorer och äta, ja ni fattar. Tror jag. För allvarligt talat. Har ni sett dessa, herrar, stå på H, eller vad nu eran bästa läktare heter? Nej de sitter inte ens i baren, de sitter i fina loger äter och dricker gott och klappar varandra på ryggen och nu vart det ju mål. Vilka? Vem? Ja men vad faaan. Han är braaaa… Hör ni. Publiken jublar, de gillar vår produkt.

Nej vi gillar inte er produkt. Vi gillar hockey, vårat gäng, sporten.

SPORTEN! För fan det är sport, inte en produkt, inte en sak någon skapat för att jag ska känna behov av att, ja ni fattar. Ta random grej i ditt hem och säg att du verkligen behöver den. Nej, någon har sålt in ett BEHOV åt dig, och du har köpt. Både en och två gånger och grejer. Nu försöker man med samma grej. Skapa ett behov, en upplevelse.

Det Porser och Luleå skapat med ljusshow och annat godis är inte vad jag är ute efter här och nu. Det tycker jag förvisso är skithäftigt. Men vet ni vad? Jag kollade hockey i Björkängshallen i Boden och det gick det också. (Den burgaren de hade var dessutom godare än den toffla vi kan köpa i Delfinen)

Vi hade kunnat vara utan, (inte burgaren) vi hade inte behövt men nu kom det och det är kul. Men uppleveslser som SHL och Jörgen (jo han får ju stå som symbol för hockeybla-bla-bla här) tror att vi vill ha, vill vi inte ha. Ja men kids day är ju kul. Andra evenemang kan ju funka men inte springer jag och köper en bil för att det rullar ut en på isen i paus, Jag vill se hockey. Jag vill ha sporten där domarna tas på allvar, spelarna levererar och vi får info i hallen så lik den som TV kan ge oss som möjligt. Däremot är jag glad för att det pumpas in pengar av sponsorer så att jag kan få se mina 3 x 20 minuter SPORT. Gärna sudden men 3 mot 3 går bort. Straffar är kul. Men att se hästar och gud vad de har haft för förslag kan vara. (Ge mig en rabattkupong på Svennes mathörna dagen efter match så går jag dit och visar upp min biljett och handlar.)

Och vad vill vi ha då?

Hockey. Känslor. Chans och risktagande. Vi ska kunna gå upp och vi ska kunna åka ur. Vi ska kunna känna hopp och förtvivlan. Mitt lag ska kunna vara bättre än ditt och den rivaliteten måste få finnas där. Se bara i Kiruna utan att behöva utveckla det närmare. Jo vi möter Skellefteå  i kväll, det behöver inte heller utvecklas vidare. Det är känslor det, ingen jävla produkt.

Jag förstår oron för klubben som arbetsgivare att åker de ur tappar folk säkert jobb. Jag förstår men har ingen lösning. Men om vi slutar gå på hockey för att vi inte gillar produkten, ja då är det som samma lika ändå va?

Och lika, när vi ändå har det ordet på tungan kan vi prata Allsvenskan. Div 1 och sedan nedåt. Vad vinner de på avtalet som kostymerna är så nöjda över? Och damerna? Där är det ju katastrof hur de behandlas men det är ett annat inlägg. Betydligt mer värt att skriva om. Vi har olika förutsättningar beroende på var i Sverige vi befinner oss. Vi har också olika förutsättningar sett över tid och geografi. Kommer stortalangerna alltid från samma ställe? Är det alltid samma ideella ungdomsledare som med svett och slit utvecklar talangerna som skapar publikjubel och feta intäkter åt kostymerna? Nej jag tror inte det. Man ger det där några år och så har vi in- och utflyttning. Vissa årskullar på vissa ställen är bättre än på andra ställen och det där går runt lite. Hade det inte varit så hade ju MoDo alltid vunnit SM-guld. Typ.

Vad ska vi göra då? Protestera? Njae, jo, kanske. Vi måste ju synas, höras och föra fram vad vi tycker och kanske är en bandroll bra, en protest, en näve i luften, fem tysta minuter men som Tomy Boustedt skrev på twitter idag; Till alla idrottsintresserade. Bli medlem i den/de förening-ar du sympatiserar med. Gå på årsmötet. Rösta, gör din röst hörd. Då håller vi föreningsdemokratin levande. Överlevnadsfråga.

Word så att säga. Bara att någon lyssnar också.

Och låt mig för fasen köpa en öl på läktaren!

 

33

Fick några snabba ord med Michelle Karvinen efter dagens 6-0 mot Djurgården och det är ju en människa vi har för få av i världen. Inte nu som hockeyspelare utan som person. Och det utan att hävda att jag känner henne närmare eller att jag har en diger samtalslista att plocka ur. Dock, de få gånger jag fått några sekunder att samtala, fråga eller bara via någon överhörning fått ta del av hennes ödmjukhet har jag varje gång tänkt att; Så där vill jag också vara.

Idag, en kort fråga om hur det gick där vid eller efter 5-0 (tror jag det var). Djurgårdens målvakt blir lite påkörd, inget fult, och blir liggande. Michelle firar kort men vänder sig till henne och kollar läget. Det kunde ju varit en skada eller så. Hon sa just det att man vill ju inte skada någon och man vill veta att hon mår bra. Så typiskt Michelle som jag ser det.

-Det gick ju bra idag, -Jo men jag har ju bra lagkamrater. Jo vi såg det vid det där solomålet. En Frallan-copy, coast-to-coast av högsta klass. Bra lagkamrater! My…

Sån är hon. Vidare den glädje hon utstrålar när hon nämner Osawas mål. -Jag är så glad för hennes skull, såg du målgesten? Jo vi såg.

Michelle Karvinen, fantastiska människa, tack för dina sekunder du gav idag. De lever jag länge på.