Feeds:
Inlägg
Kommentarer

20

Tiden rappar på, minst sagt.

 

För 20 år sedan den här dagen var det svinkallt när vi kl 6 efter en sömnlös natt med värkar och såna mammagrejor satte oss i bilen för en kortare färd mot Boden. Förlåt men det var så då. En vägtermometer skvallrade om -38 grader och vi skojade lite om att bli stående vid vägkanten med trasig bil. Nu kom vi fram och resten är en knagglig historia fylld av diverse kringelkrokar, gupp i vägen, hinder, glädje, sorg, oro, sjukbesök, operationer, läkare, utredningar, resor till olika sjukhus i landet, men framförallt har vi på resans gång lärt oss massor, haft oerhört kul mitt i allt elände och jag brukar säga att jag hade inte velat vara utan en enda dag, bara du sluppit all smärta.

 

20 år och firandet började redan igår. En fantastisk upplevelse levererad av Luleå Hockey. Besöka grabbarna efter matchen och ny tröja med autografer och skön(?)sång. Tack Tarja och alla i Luleå Hockey, inte bara för gårdagen. Det finns fler tack att skriva, Många fler tack, Glader, Johanna… Jag tror ni vet.

 

Du som det hårdaste av alla hardcorefans må ha njutit av det hela. Vilken grej. En high five med alla spelarna och var det nån vi missade? Till och med goa Elias Fälth, numera i Brynäs, grattade och kramades efter match. Bra kille han Elias.

 

Jag frågade Janne efter matchen där nere i omklädningsrummet om alla i laget visste vem du är och lite så. Jag menar, några är nya och att det kommer en kille i rulle är väl inte så himla självklart tänkte jag. Givet menade Janne, har man gjort några matcher så vet man.

 

Ja du är ju alltid där, på match. Minns efter operationen i höstas när du fick en ny baklofenpump och hade turen, dels att det gick skitbra men även ett lämpligt speluppehåll, att bara missa en match. Åter på läktaren för match sa du, ”Då är man hemma igen”. Så är det. Numera även hemma på damernas matcher.

 

Som pappa, ja säkert även mamma, blir man glad över den gemenskap som hockeyn ger dig. Inte bara gårdagen utan även det där jag sa till Zelo, eller det han sa till mig när jag försökte förklara hur glad jag som pappa var över det bemötande du fick av alla fans. Zelos ord värmde tårkanalerna… – Självklart, han är ju en av oss. 

 

Tack Zelo, det värmde och gjorde det lite lättare att blinka där och då och nu. Att Tommi i vanlig ordning kliver in med stort rött hjärta värmer även det.

 

Jag har skrivit små inlägg den 9/2 varje år sedan du fyllde 13. Det är sju i mina ögon fina inlägg som jag har svårt att toppa. En del upprepande om att du ska ut i världen och ta för dig, ta din plats i densamma och inte backa för att något är krångligt. Du har samma rätt till världen som alla andra. En del upprepande om vad som hänt, vilken krigare du är och så alltid någon form av hyllande av din mor, den bästa av dem alla. Utan henne hade vi inte suttit här idag. Jag lovar. Tack älskling, du är bäst.

 

Jag tror och hoppas att du har ett bra liv. Du har så mycket kärlek omkring dig. Lillebror Jocke som är den goaste som finns, vilken samhörighet ni har. Fina Robin som bara önskar att han fick spöa dig på riktigt så storebror han är, och Micaela som är klok nog att  hålla sig på avstånd, men vi känner din närvaro Miccis, vi känner den. Fantastiska personer alla 3 och mamma kommer åter på tal. Utan henne… Nej.

 

Det finns fler, många många fler. Börjar jag rada upp namn här kommer jag missa någon och alla är för många men de finns där, var så säker.

 

20, då är man stor på riktigt. Bolaget och sånt, det är val i höst, bestämma själv sedan ett par år. Vad är det jag brukar säga? Kloka beslut Marcus. Kämpa med vad det än är, ge inte upp hur motigt det än kan vara ska man väl inte behöva säga till dig? Vi som räknat bort dig åtskilliga gånger när kroppen bråkat. Alltid har du kommit igen och nu mår du som den King du är. Fortsätt så, både med Kingandet och måendet. Visa världen att du är på riktigt, att du vill och tänker vara med, ta din plats och inte ge upp den.

 

Det finns en låt av Niklas Strömstedt med texten; Vad du än ser, vart du än går, finns du alltid kvar hos mig ändå… Så är det. Vart du än går och vad du än gör finns jag alltid här för att stötta och hjälpa. Det finns en liten rad i den texten som är min. Nästan bara min men den är sååå…

”Med dig blev det här
en annan värld
och jag är så glad att du är här

 

Jag tror att du förstår vad jag menar. Det blev inte som det kanske skulle men det blev bra ändå.

Jag länkar in Lisa Nilssons underbara version av låten och klipper in texten av fina Niklas. Det är väl det närmaste jag kan komma de tidigare inläggen som jag lite då och då läser igen. Inte för att jag är självgod nog att tycka om dem för min skull utan för att påminna mig om vilken jäkla hjälte och krigare du är. Du hittar dem under fliken ”Best of” här ovan, de börjar med 13…

 

Grattis älskade unge, Man.

 

 

Text & Musik: N Strömstedt
Som solen går upp långt bort i öst
och gör så att livet lever
Är känslan som stannat kvar
I mitt bröst
jag har allting- jag behöver
Med dig blev det här
en annan värld
och jag är så glad att du är här
Vad du än ser
vart du än går
finns du alltid kvar hos mig ändå
vem du än blir
hur du än mår
ska jag alltid lyckas
att förstå
När tiden går framåt
som den vill
och gör så att år försvinner
Så ger jag dig allt
och lite till
men det är mycket
jag inte hinner
vargarna väntar överallt
jag håller dig varm
när det blåser kallt
Vad du än ser
vart du än går
finns du alltid kvar hos mig ändå
vem du än blir
hur du än mår
ska jag alltid lyckas
att förstå
Du vet att det är en galen värld
men bättre än innan du va här
Vad du än ser
vart du än går
finns du alltid kvar hos mig ändå
vem du än blir
hur du än mår
ska jag alltid lyckas
att förstå

 

Annonser

Var är stjärnorna?

Sitter och funderar över SHL, publikkris, ekonomi, klubbarnas agerande och fan och hans mosters systers fasters trebenta katt. Bryderier i massor, med andra ord.

Var börjar jag?

Har vi några stjärnor i SHL idag?

Nej inte direkt va? Spelmässigt har vi inga som direkt skulle ta en plats i random lag i NHL, för det är väl en stjärna va? Jo vi har väl några som på egen hand stjäl lite trycksvärta, Elias Lindholm, Rasmus Dahlin, …? …? Men är de grabbarna stjärnor?

Nej. Kommande ja, men nu?

Missförstå mig inte, det är bra killar på is och kommer ha karriärer att hänga tröjor i tak för, men nu?

Tony Mårtensson har hyrts ut till KHL i några år och LHC har säkert mjölkat den kossan så den gått i sin. Nu är han hemma igen och många trodde väl att det var ett namn som skulle stjäla rubriker och en plats högt upp i poängligan. Inget ont om Tony, jag gillar honom men någon stjärnstatus har han väl ändå inte?

Någon annan? Skellefteå har ju en kedja med stjärnor kan man tycka, men förlåt, är det stjärnor som lockar folk till arenan när de kommer på besök? Knappt de lockar folk hemma i kraftlösa men nu var det inte det hacket jag skulle skriva om.

Han Engström i Djurgården, kom väl också hem, men stjärna? Nån mer? Roliga namn? Tortellini, Pasteroni, DelaRossi? En massa konsonanter i rad som vi inte kan uttala, nån vars namn vi måste köra Copy-Paste på en hel säsong men som vi kommer ihåg, nåt o-SHL-skt.

Stjärnor i SHL… Vi har fan inga. Inga som bär sina egna kostnader i form av extrem souvenirförsäljning eller sponsorer som står i rad fö ratt vilja synas med och på killen i fråga. Vi har några med skills som en stjärna, ja tycker vi kanske själva då, Olausson i Luleå tex och även han är bra nära så vete fasen om fansen i Rögle, Växjö med flera tycker det?

Nästa säsong då? När sedelpressen jobbat för högtryck där i C-mores obskyra katakomber. Kommer vi se några då? Någon av de fjoderton som kommer satsa friskt på glitter och glamour för att försöka locka oss från TV-soffan vi sitter så bekvämt i? Allvarligt, TV-produktionen av idag är så jäkla bra att man lockas sitta hemma med billig pilsner och ÖB-chips istället för att dra sig iväg till arenan och UPPLEVA hockeyn istället för att bekvämt sippa information på enklaste vis. Och så försöker marknadsavdelningarna på gammelvis locka oss till en trång stökig plats med kö till muggen, halvtaskiga burgare och med ett ofta illa genomtänkt  ”event”, ett jippo när vi bara vill se stjärnor lira bra hockey.

Kommer vi få dessa stjärnor då?

Jag är fan tveksam. Man kommer se om sitt hus, ladda för överlevnad ända tills Lindgren säger att nu har de på min inrådan bett mig stänga ligan för det blir bäst så och har ni inte 4-5 mille i börsen och en hall för 5.000 pers så åker ni ut. Ja säkert fler krav på den också.

Egentligen skulle vi alla klä oss i kostym, gå mangrant på hockey, fylla hallarna och bara sitta tysta. Hur kul blir det? Ja vissa skulle ju vara kul att se i kostym, men ni fattar. Den tystnaden.

Säg så här. Om vi inte har några stjärnor idag, vad är det som säger att vi kommer ha det nästa, och nästa och nästa säsong bara för att det pressas sedlar i TV-världen? Och VILL vi ha det? Vill vi inte se våra lokala förmågor utvecklas, gärna på hemmaplan, till framtidens stjärnor, live så att säga. Det är väl där pengarna ska satsas, långt från stjärnstatuslirarna, för det är ju inte dem vi vill se ändå. Eller är det det?

Jag säger som Stefan Sauk sa där en eller många gånger för länge sen, 

-Jag är skeptisk. 

Var kommer talangerna ifrån?

Mycket snack nu om SHL och stängd liga osv. Jag är, om man säger det milt, klart emot att på alla vis stänga SHL. Med ”Stänga” menar jag förminska möjligheterna att gå upp, och ja, ner. Det måste finnas en lockelse, en möjlighet att kliva upp, avancera, vinna något eller vad vi nu ska kalla det. Vi har sedan pucken uppfanns hejat på våra lag i våra hjärtan lidit och kvidit i med och motgång. Vi Lulingar minns med fasa säsongen 2008 då det var nära, så nära kval.

Tänk om det varit tvärtom, att vi var nära att gå upp?

Vi minns några lag som varit där, nära alltså. Och några som varit upp och nosat på finrummen, med varierande framgång. Tänker team Boro, Vilda Väsby, ( ja de hette ju inte…) Boden var nära en gång och så finns det säkerligen fler exempel. Det bästa jag kommer på är väl Växjö som för en inte alltför avlägsen tid tillbaka spelade i någon obskyr serie långt ner i systemet. Var de är nu? Ja ni vet nog.

Jag är dåligt bekant med omgivningarna i Småland men säkerligen finns det idag någon liten parvel i en hall eller uterink som drömmer om att bli hockeyspelare, på riktigt. Inte bara lira därhemma på gatan, bakgården eller uterinken. Att få komma in i en ishall, en riktigt sådan, J-laget, A-laget. Wow. Vilken dröm.

Var finns de dessa små drömmare? Talanger med en framtid just nu någon annanstans. Kanske inte alls? SHL vill stänga ligan, det kan vi väl ändå vara överens om? Man hävdar osäkra anställningar för administrativ personal med mera. Visst, jag förstår, men fattar ändå inte vad det har med sportsliga resultat att göra? Vinner du vinner du, losar du så,  ja då losar du.

Just nu vinner några få, 14 lag, en massa stålar inför nästa säsong. Hiskeliga pengar, massor med miljoner som garanterat kommer investeras fel. Man kommer köpa redan etablerade spelare, göda dessa ekonomiska hockeybrolilers ännu mer än idag. Vem vill inte se en storstjärna i sitt lag? Vem vill inte sen en kille som kan avgöra matcher, ja hela serien på egen hand?

Men hur kul är det?

Lillkillen som lirar för sig själv långt efter lamporna släckts på uterinken i ramdom liten skitort i Sverige drömmer vackra hockeydrömmar men kanske stannar det där, vid en dröm? Vad har han, eller hon för den delen, för chans och möjlighet om alla pengar går till de som redan har utan att dessa delar med sig?

Jag kan tänka mig att en del idag stora stjärnor kanske hade slocknat redan som 12-13-åringar om inte drömmen hade funnits. Otaliga är de berättelser om killar, idag på hög nivå som missade TV-pucken men nu är stora, kanske inte stjärnor men som ändå spelar i SHL såväl som NHL och KHL. Var hade de varit om inte drömmen, chansen funnits?

2 frågor här, Var kommer de ifrån? Och vilka chanser har de nya talangerna om pengar saknas?

Den första jag tänker på är Zäta. Kommer från ”storklubben” Njurunda, en liten skitklubb i det stora hela men ändå, Var inte Fredrik Modin därifrån också? Säkert fler och garanterat fler exempel. Mattias Öhlund och Micke Renberg från stora klubben Piteå. Fler? Fyll på bara. Hur många spelare har moderklubbar från storstäder, stora lag osv. Visst, de finns, är säkert övertaliga men de andra? Kim Karlsson från Älvsbyn som via Luleås organisation tog sig vidare. Det är väl 7 mil till Älvsbyn. Cred till Kims och många andra mammor och pappor som skjutsat sina ”stjärnor” hur många mil som helst för att talangerna ska få en chans att bli nåt. Cred till Älvsbyn och många andra klubbar som gett alla ”Kimmar” en utbildning och chans att få göra det de helst av allt vill göra. Lira hockey.

Om nu SHL får som de vill kommer det garanterat bli svårare att drömma, visst, lira i lokala klubben kan vara en nog så vacker dröm, men sen då? Jag tror att med centraliserad ekonomi, det är väl så det blir, kommer färre talanger poppa upp från ingenstans.  Nu senast från AIK i division 1 har vi Jesper Bratt som i New Jersey gör, ja vi får väl ändå säga succé. Från ingenstans, om man nu vill kalla Trångsund för det.

19 år, inte en match i högsta ligan. Förutom då i massor av drömmar kan jag tänka. En sån skön hockeysaga. Det finns fler, och jag hoppas det KOMMER fler.

För att ta rubriken lite mer på allvar så inte fasen kommer alla talanger från välbärgade, etablerade hockeyklubbar i SHL. Det finns en annan del av hockeyvärlden därute. En del som kräver annat än en taskigt knuten slips i en kostym som i bästa fall såg bra ut på skyltdockan i fönstret. En värld där mammor och pappor iklädda pälsmössor, täckbyxor och ett slitet bensinkonto skjutsar sina talanger till små klubbar som gör ett enormt arbete, nästan helt gratis. Allt är inte TV-avtal som glimmar.

Vad vill vi se då?

Vill vi att SHL ska vara den näst bästa ligan i världen? En kopia av NHL. Vill vi se etablerade legoknektar i hockeymundering som byter klubb efter lönespec? Vill vi se ett avdramatiserat lag som i längden slåss för att vinna en trofé i slutet av året som för oss betyder nada?

Nej.

I all fall jag vill se känsla, kämpaglöd, kamp och se drömmar uppfyllas. Lars Bryggman som för ett par säsonger sedan sa upp sig från jobbet i Piteå för en chans med Luleå Hockey är idag en etablerad SHL-spelare: Knekt? Kanske det men han lever nog sin dröm från unga år. Mer sånt.

Jag ser hellre fler Team Boro, Vilda Väsbys och andra kämpar än en stängd liga. Fler små killar och tjejer med drömmar om spel i högre ligor än den interna byligan där man tävlar mot brorsan, syrran där kanske även farsan får en puck på smalbenet.

Ett poppis ord idag är ”Jämställdhet”. Nu syftar jag inte enbart på dam- kontra herrhockeyn här utan jämställdhet mellan klubbar, divisioner, spelare och ledare. Visst, det finns kanske mer intresse kring högsta serien men det får ju på inte sätt förta spelet och möjligheterna för andra lag och spelare.

Så någonstans, gör om gör rätt. Fördela de pengar jag med flera pyntar in till TV-bolagen så att fler gynnas, fler får chans och fler kan bli vad de drömmer om. Så väl pojkar som flickor. Är vi fler blir det oftast bättre, varför inte här?

Så var kommer talangerna ifrån? Jag vet inte, men jag vill veta var morgondagens talanger flippar sina puckar, och nej, jag har inte superbråttom. En talang tar sig fram, bara han eller hon får chansen att utbildas och bli sedd.

54 omgångar?

Kan någon förklara det där i rubriken för mig? Tidigare hade vi 55 omgångar sen fick vi 2 lag till och om jag inte minns fel spelades det 52 omgångar förra säsongen. Nu skriver man 54 och hur jag än räknar på 14 lag som alla ska möta varandra 2 gånger hemma och 2 gånger borta får jag det till 52.

Ser på spelschemat och efter den första hjärninfarkten så inser jag att man har splittade omgångar, ok, fair så. Det är vi vana vid men att man kallar en splittad omgång för 2 olika???

Skärmavbild 2017-10-14 kl. 12.23.38

Hjälp tack.

Skärmavbild 2017-10-14 kl. 12.17.15

Skickat Lillpucken till skolan med ny assistent som gör det bra,  mycket bra, håller hårt på Luleå Hockey gör han också, assistenten alltså. Lite kravlista på det kan man tycka.

Nåja, när man inte har så mycket att göra men ändå vill vara nära tar man datorn i knät och kollar lite random och nu fastnade jag på statistik.

Några Luleåspelare är för ovanlighetens skull med i poängligan. Wow liksom. Einar ligger sexa med 4+4. Olausson delar en femtondeplats med 3+4. Cehlin är med sina 2+4 med där kring topp 25.

När hände det senast?

Dock. Luleå har på 8 matcher producerat 18 mål. Lite snålt kan tyckas och några av dessa är straffmål efter mållös sudden. Det duger inte riktigt kan jag tycka, men ok, vi är vana.

Träna avslut var ett mantra jag hade för några år sedan, dags ta tag i det igen. Eller är det så här hockeyn ser ut i SHL idag? Färjestad leder serien och har på 7 matcher öst (?) in 30 mål. Sedan Malmö, 7 matcher och 25 mål, sedan några lag med 20, 21 och 22 mål. Inget lag utanför topp 6 har gjort mer än 18 mål. Brynäs och Karlskrona så illa som 13 mål bara.

Och vi undrar varför det gapar tomt på läktarna???

4019 pers. Jag tror inte en sekund på den siffran, det var betydligt glesare än så. Det gapade tomma stolar överallt, det var inte vackert, det var ett bedövande smärtsamt stolstifo.

Vad beror det på?

Pelle Johansson på NSD-Kuriren sätter fingrarna på tangenterna och träffar jävligt rätt, tror jag. Nej, vet jag. Det är för mycket pengar i SHL. Ska jag vidareutveckla det hela är det är för toppstyrt, för kostymt och de som behöver hörapparater på hög nivå inom hockeyn har det verkligen inte. Tvärtom korkar man igen och skiter i rösterna som ekar i tomma hallar landet runt.

För vi som skriker vet ju vad vi vill se, eller hur?

Vi som skriker vill ju ha hockey för våra entrépengar, eller hur.

Vi som skriker vill ju se matcher där det gäller något, eller hur?

Vi som skriker oss hesa vill ju att det ska betyda något redan i omgång 4, eller hur?

Vi som knappt gör oss hörda pga halsont vill ju se spänning och kamp om poängen redan i omgång 5, eller hur?

Och ni som bekvämt lutar er tillbaka i soffan med en öl i näven och en macka på bordet får ju precis det ni vill, eller hur?

Nej fan det här går inte. SHL och hockeyligan med flera ansvariga kan inte mästra oss på det här viset längre. Arrangemang, underhållning, bilvisningar? Vad fan, vi vill se hockey. Vi vill se kamp och gladiatorspel på is. Nej inte krig men gärna kampen. Idag viker man undan för det är ju inte så noga, man spar sig. Ja det ser ut så. Man vill vara bäst när det gäller och när det gäller så får fan alla vara med. Kul. Not.

Pelle nämner TV-avtal och miljoner som ska fördelas. Fine, bra med stålar men på ett sätt göder vi ju TV:n. Vi vill ju se, höra, få info, repriser osv. Inte fan behöver vi underhållning i paus på TV:n? Vi kollar ju hockey och är det så att vi har lite tur är det en massa snack och info med kommentarer och rörliga bilder till det vi nyss sett. Om vi nu inte var på hallen och såg live förstås. Då får vi se några bilar rulla runt på isen. I bästa fall någon spelarintervju som vi knappt hör. Skitsamma egentligen för det är samma random tjafs varje gång. Vem törs säga vad man tycker?

Läste om en spelare, många, som tjänade herulsk med pengar, en årslön på en månad. Ja en del gör det. Sunt, inte. Men vi göder mammon gång på gång och vi gör det för att vi vill se hockey. Inte bilvisning, eller vad fasen de nu tror ska locka oss till hallen? Försökt med hockey? DET lockar då mig i alla fall.

Torsken mot HV sved litegrann, domarna var lika usla som alltid och dömde som de alltid gör, fel. Det där tar vi, något fel får man leva med men, ja och nej. Det är också en bidragande orsak. Det är fan inte kul när det skiter sig gång efter annan. Och ja, det händer även det andra laget.

Många jag pratar hockey med börjar med domarna. Reglerna, man vet inte vad som gäller och vad man ska titta extra på i år. Får man vara i målgården? Hur funkar hybridicingen? Den där gamla red-line, var inte den bra? Jag menar, mycket var bättre hockey förr.

Pelles krönika nämner seriesystem och hur det inte funkar. Han är fan genial den mannen.  Alla går till slutspel på ett eller annat vis. Det är bara för 2 lag det är slut spel efter 52 matcher. Man har letat ihjäl sig för att finna lösningar där alla får vara med. Man vill inte erbjuda oss hockey, man vill lugga oss på stålar och kräver att vi ska klona oss och vara på 2 ställen samtidigt. Både på ladan och hemma med pekpinnen i zapparnäven. Man vill visa oss hur bra sponsorer de lyckats knyta till sig, hur många sekunder man kan sälja reklam, hur bra experter man har och hur duktig man är på att använda tekniken, Man beamade ner intervjuoffer till studion förra säsongen. WOW, liksom. Säkert gratis precis som den STORRA skärmen du ser i studion. Mera WOW.

Blir jag lyckligare av det? Går jag mer på hockey för det? Ja och nej. Fasen TV:n erbjuder ju ALLT och lite till med extra allt och rostad lök på moset. Bara jag betalar, och det gör jag ju, sen får vi skit för att vi inte går på hockey!

Hitta lösningen SHL med flera. Det är inte bilvisningar och feta löner på spelare som presterar lite halvhjärtat inför halvtomma läktare. Vi vill ha drag, ös, full fart, hjärta och hockey som ger känslor. En torsk ska inte svida litegrann, det ska ta ont så man gråter. Efter en torsk ska man gå hem och knyta näven i fickan och säga att NÄSTA JÄVLA GÅNG…

Börja med att focka den där Lindgren.

GAMEDAY!

Normalt vaknar Lillpucken upp med ett leende, ett sånt där leende som får en att förlåta Hitler och andra hemskheter, nåja. Kanske inte så men man blir glad helt enkelt. Väldigt glad.

Idag däremot…

Det leende han bjuder på går inte att förklara, eller beskriva, inte på något vis. Möjligtvis med ordet ”smittsamt”. När han sedan tar ton och; –1984 gick vi upp, och vi är kvar här ännu idag… Ja ni fattar kanske. Det är idag.

Och idag ska man prestera inte bara i Delfinen, ni kommer väl!!! Utan även ett litet tips ska in. Av 1000 skäl och bortförklaringar blir det inget långdraget tips med förklaringar och förväntningar utan bara lite kort så här;

  1. Frölunda, Jag vet inte varför men de verkar få till det i år igen.
  2. Växjö, Plast är svårt att bryta ner i naturen, så även här.
  3. Linköping, Har de lika bra hjälp av domarna som deras damer hade igår så.
  4. Skellefteå, Jimmie eller inte Jimmie, det är skitsamma tydligen.
  5. Brynäs, Jag gillar Melin, jag gillar Elias Fälth. Brynäs blir bra även utan Bula.
  6. Färjestad, det där med ”i väggarna”, jo, nej, ja kanske så här?
  7. HV 71, Baksmälla, resorb i stora mängder gäller, men hjälper inte.
  8. Malmö, egentligen mycket högre upp men någon ska vara här också.
  9. Luleå, Fågel eller fisk? En Stålman så klart. Kommer bli en roligare säsong på många vis som inte nödvändigtvis betyder guld, men kuligare än på länge.
  10. Djurgården, Kommer som vanligt ha sina perioder, och inte.
  11. Örebro, Njae, upp eller ner eller upp OCH ner!
  12. Karskrona, Gjorde en kul resa men är redan framme här nere.
  13. Rögle, Ja fan vet?
  14. Mora, Kommer säkert bli bättre än så här.

Ni ser, jag erkänner rakt av, har ingen direkt koll men tipset ska in och eftersom kommer det  nog revideras en del, men att stå för det här får jag nog göra.

Nu kör vi, i vanlig ordning marsch idag och familjen Hockey är så klart med, sedan släpps pucken. Egentligen alldeles för sent.

Och Lillpucken sjunger vidare…