Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Jenny Hiirikoski dundrar in 1-0 med en slagga så hård att varningsklockorna ringer i Uppsala där seismologerna noterar 6.0 på Hiirikoskiskalan. Vem har sagt att tjejer inte kan skjuta? Och det där med liten puck Renberg?

Luleå vinner SM-guld, det där guldet man egentligen skulle ha vunnit redan i fredags men nog blev det här lite roligare, lite bättre? Jag menar, 5-1 är ju knappast tur, slump eller domarnas fel. Det är bara så att våra hårda Brudar var fan så mycket mera bäst än Linköpings damer.

Michelle Karvinen, underbara hockeygudinna, forecheckar och stöter in 2-0 och klacken jublar och det blir extatiskt när hon vänder sig mot H, slår sig för bröstet och verkligen visar att hon vet att vi finns där, att vi betyder något, att vi verkligen ÄR den sjätte spelaren. Då står en farbror lite ovanför H och gråter lite i ena ögat. Det är vackert, ja inte farbrorn men gesten Mischan gör. Alla fattar, alla ser, alla älskar det. Det är klubbhjärta.

4550 på skärtorsdagens match. 3475 kom tillbaka på långfredagen. De som missade hade nog sina skäl men aj vad ni gick miste om godsaker. Det var både påsk- och kinderägg som levererades på isen. Ja det var en del påsksmällar också. För i dagens match var man inte lika snälla som dagen innan. Där nere på isen efter matchen var det flera som sa det. -Vi var för snälla. -Vi gick för lite på mål, på returer. Johanna Fällman sa det med eftertanke, nästan så hon verkade arg på sig själv. Melinda Olsson hade sett video och fattade att nice girls osv. Men nu efter matchen var hon snäll, alltid snäll det vet vi ju och nu med en guldmedalj om halsen en aning lycklig. Eller ”en aning”?

Ronja Savolainen fick sin revansch för fredagens bortdömda mål och vi har 4-1 på tavlan 3,33 in i andra perioden och även om nu LHC fick sitt tröstmål där i slutet av första var det inget snack och när Ronja då dödade matchen kunde vi Luleåfans unna oss lyxen att i lugn och ro njuta och bara invänta guldjublet. Jo, det kändes så, och när firma Karvinen/Nordin på ett oerhört vackert friläge, 2 mot 0 med 4 pass sinsemellan kan flippra in 5-1 så är jublet i Delfinen, ja fan det går inte att beskriva. Klapp klapp klapp klapp.

Jag skådade flera gånger ut över hallen och folket var inte bara där, de var DÄR. De var med och klappade, sjöng och skapade stämning, en magisk sådan. H med Toyne i spetsen skapar ju alltid bra tryck och nu fick man med sig resten av hallen på ett sätt som kanske inte är vanligt. Men det är klart, det var ju guldläge. Vi är ju inte så bortskämda med det, sa jag och tänkte inte 2 år tillbaka i tid.

Glader då. Rörd till vått i ögat efter matchen nämner han familjen och vi vet ju att han har 2. Den där hemma och så våra hårda brudar som verkar så harmoniska och samspelta både på och utanför is. Kanske mer i det sistnämnda läget. De verkar vara ett väl sammansvetsat gäng. Hårda men ack så ödmjuka. Alltid ett hej och lite tid över för fansen och hur många selfies som togs med guldhjältinnor på isen efter match går nog inte en att, ja ni fattar. Många blev det. Glader stod och såg ut ut över is, förlåt folkhavet i Delfinen och han såg nöjd ut. Nöjd, det ska han vara, stolt likaså.

Porser kliver efter matchen in till brudarna och meddelar att han skänkt 100.000 till lagkassan att festa, ja fira för då. Jag hoppas att det inte räcker. Inte för att han är snål eller det var för lite, absolut inte. En fin, generös gest men jag hoppas att de festar på utav bara helv… för det är de värda, Brudarna, Glader, ledarna och alla som överhuvudtaget är delaktiga i det här. Tack alla.

Vi då? Jag och Lillpucken. Jo vi var ju där som brukligt är och lika väl mottagna som vanligt. Det är hej och selfies, bilder och snack. En kram och kul och bara glädje. Man blir glad som vi brukar säga. Riktigt jävla glad. Det här betyder så oerhört mycket för honom, och för mig, ja hela vår familj. Tack alla.

Samma sak med Luleåfans. Det där Zelo sa när jag försökte förklara vad det betydde att alla var så snälla, glada och trevliga med och mot Lillpucken. -Självklart, han är ju en av oss. Det där är ord som ristade sig in i hjärtat ska du veta Zelo. Svårt att förklara men värt mer än guld.

Man kan nämna så många fler ur laget. Maria Omberg, världsklass, räddar det som behöver räddas och snudd på mer. Melinda Olsson som bara kör. Ronja Savolainen, var riktigt vass båda matcherna i Delfinen. Och när vi ställer upp med ett backpar som Fällman/Mikkelson då vet man att det blir hårt att komma förbi och igenom. Mikkelson dessutom väldigt offensiv. Fällman tar nog både 2 och 3 LHC-damer i bänk.

Kedjan med Karvinen, Nordin och Jennifer Wakefield, vad kan man säga? Weltklasse. Nathalie Ferno, ett energiknippe som aldrig verkar ge upp. Alltid lika glada Josefine Hoeg Persson, Anja Stiefel, med helt rätt nr på tröjan, Rebecca Stenberg, guld 3 år i rad, den slår man inte så lätt. Nora Tulus, Ida Boman, Jenni Hiirikoski. Sa jag att hon blev vald till MVP? Ok, ni visste redan, bra.

Emma Nordin förtjänar av många orsaker ett eget stycke. Förra guldet togs på kryckor och även om hon var delaktig då har hon den här säsongen definitivt varit delaktig. Definitivt. Och nu i finalmatcherna kanske den främsta. Sa jag något om ödmjuk mitt i allt det hårda hon visar ute på isen?

Förlåt om jag missar någon, alla bidrar naturligtvis. Det är ett hockeykollektiv med stjärnor som inte agerar som stjärnor annat än med vad de kan på is. Som Michelle Karvinen, denna ödmjuka hockeyvarelse, (Vilken planet kom…) som vägrar framhäva sig själv utan alltid, ALLTID lyfter fram laget. Vackert. Och vem var det som täckte skott med ett par minuter kvar och ledning 5-1?

Vi vann guld nu, det betyder att vi är bäst, ja vi och vi? DOM! Brudarna, de hårda brudarna, de ödmjuka tjejerna, de guldiga, de glada, de trevliga, de snälla, omtänksamma Svenska mästarinnorna. Dom är bäst.

Den där farbrorn då? Han som gråter lite i ena ögat. Ja han skäms inte för det och det var nog i båda ögonen och inte bara en liten tår. Och det kommer en liten till nu när han skriver tack och hej för den här säsongen.

Det blir guld och man blir glad, så blev det. Precis som i ramsan.

Tjing, tjing. Klart, det var det.

Annonser

Diciplinhämnden

Mycket snack och liten verkstad nu. Alla pekar på någon annan och någon annan pekar vidare på, någon annan. Trist och tråkigt och ansvaret verkar vara grejen ingen vill ta. Gör om gör rätt heter det ibland, men här?

Diciplinnämnden sätter sig i ett säte fullt med skit. Man silar mygg och sväljer kameler och skyller på… någon annan! Anmälan på Blomqvist var inte rätt utformad, man hade inte… Men orka? Hela hockeysverige är överens, jag är övertygad, ja kanske inte hela då men vi andra. Vi med kloka funderingar och sunt förnuft inbakade i verkligheten vill att huvudtacklingar ska bort. DN verkar mest gå på gammal rutin och situationsrummet verkar mer och mer vara ett rum för överbliven teknisk utrustning.

På tal om överbliven, folket i DN…

Renberg sa för några år sedan om sin roll som expert att Hockey var färskvara. Att han per automatik sågade sig själv ett par år fram då, kanske nu, var en annan sak men DN består ju knappast av någon eller några med färskvara i hockeykunnande.

Hur göra då? För göra om, göra rätt går ju inte nu. Det är bara gilla läget, Blomqvist spelar, Sondell inte. Med tanke på den juridik Ramsay talar om är det väl omöjligt att bli fälld för ett brott man redan friats från. Om det nu är samma brott med tanke på Lärkings fail med ordbehandlaren.

Kicka DN, Rakt av. Låt ligan själva bestämma och fixa det där. Utbilda lagen, välj ut de som är minst involverade eller påverkade i respektive situation och låt dessa bedöma. 3 lag som inte har med placering, lag, situation eller på annat sätt kan anses jäviga. Klurigt javisst, men en icke alltför osannolik lösning. En kille från Mora kanske dömer hårdare på en Leksing än en Rögleit. Men hallå, jäv och den typen av diskussioner kommer vi aldrig ifrån. Däremot kan vi på det viset komma i från diskussionen om färskvara eller inte.

Blir det rätt eller/och bättre då?

Fan vet, det är natuligtvis en komplex fråga med många olika svar. Vi måste hitta någon form av gyllene medelväg där acceptansen finns i alla de åsiktskorridorer som är relevanta. Utbildning och kommunikation är ett par viktiga detaljer. Hur många är vi som kan regelboken? Hur många såg den aktuella situationen? Och till slut, hur många felbedömde den? Ja förutom domarna och DN då?

Vi måste helt enkelt bli bättre på alla nivåer och att då börja på en nivå som vi, folket, pöbeln, bedömer hårdast, domarna, situationsrummet och DN är väl inte fel väg att gå?

Men, och här är ett stort fett MEN. Vill SHL och inblandade detta? Njae, jag tror att man njuter lite av sitsen man har, man ses lite som bråkiga och lätt korkade, (jaja, lätt må vara). Man har sin sits, sin roll och är nöjda med den. Gör man något erkänner man ju att man felat och det lär inte hända. Man har satt sig i skiten och kommer inte ur den utan en fet kemtvätt och den kostar för mycket prestige.

Jag hoppas man tar sitt förnuft tillfånga, jag önskar det av hela mitt hockeyhjärta för det här håller på att döda sporten, intresset och allt vad det innebär.

Imorgon spelar en suddig Blomqvist medan en knivskarp Sondell sitter på läktaren. Hur det kan bli.

Brynäs alltså.

Det gick som det gick och blev som det blev. Lite spänning tack vare en annan match i sista omgången där HV vann men ändå inte. Jag har inte läst förklaringen till varför man tar bort Tedenbys mål, men jag förstår, på mitt sätt. Smäll på benskyddet är inte ok, sedan om regelboken säger samma sak det kommer jag säkert få rättelse på. Var den blockerad då? Pucken. Fan vet, om ens han?

Nåja, mål vart det inte och till slut får Dick Axelsson slöa in den avgörande straffen och vi möter Brynäs i den där lite onödiga, svårförklarade play-in/åttondelen eller vad det nu heter. Åttondel, man delar normalt på 16 lag till åtta. Nu spelar fyra lag, 2 matcher, en åttondel. Är matcherna kortare då???

Brynäs då. Har havererat ordentligt sedan de körde gammeldags överkörning medelst hasning med oss. 1-12 på ett par matcher och uppgivenheten fick nya ansikten, samtliga i Luleåfärger. Det var fasen makabert och nu finns ju chans till revansch  och tändvätska lär ju inte saknas om man tänker så.

Bulan kan Brynäs och det har vi färdel av. Öhhh… Fasen om det där kan ha någon inverkan. Han kunde Brynäs redan före 1-12 och nej. Det är nya tider nu sedan igår och i förrgår och hur nya ska inte tiderna vara sedan Bulan var och chefade i Gävle?

Det enda vi med säkerhet vet är att det inte blir något gemytligt snack under uppvärmingen. Inget vilken-krog-ska-vi-ta-snack med Dick och Figge. Här lär Grana bl a styra upp det där och Wiken lär sitta nöjd och hetsa till ännu mer gurgel innan match start och ÄNNU mer efter.

Hur går det då? Ja Bulan kan sitt Brynäs, vi har tändvätskan, Brynäs har havererat duktigt på slutet så om vi bortser från allt det är det vidöppet. Det kan, om ni inte förstått det redan, gå precis hur som helst. Det är som sagt inte igår nu, eller i förrgår eller ens i närheten av Bulans chefandetid i Gävle. Det är i morgon, det är nyspolad is och helt nya förutsättningar.

Luleå har spelat bra på slutet, riktigt bra bitvis. Dock har man sparat på en detalj om man vill se det så och det vill vi ju. Målen. Vi spelade ut Skellefteå, jo, vi var bra mot Mora, vi skulle haft mer att säga till om mot Rögle men det är alltid svårt mot lag som inget har att förlora. Det ser bra ut på sina håll. Bara målen kommer så.

Luleå vinner. 2 raka.

3 kvar.

Förr gjorde jag alltid en liten countdown eller nåt sånt mot slutet av säsongen när det var så där nära att det som skulle kunna bli bra faktiskt fortfarande var teoretiskt möjligt. Jag provar igen.

3 omgångar kvar, Luleå 7:a på 78 poäng bara en och 2 efter Skellefteå och Malmö just över strecket som skiljer oss från en direktplats i slutspelet. Plusmålskillnad mot Malmö, minus mot det andra laget.

HV ligger 8;a en pinne bakom oss, hyggligt viktig match tisdag mao. 16 +mål för oss där. Linköping, minns ni dem? 9,a med 75 poäng, plus 6.

Möten då?

Malmö; Färjestad, Växjö och Mora. (2 hemma, Växjö borta)

Skellefteå; Djurgården, Luleå, Karlskrona. (2 hemma, Luleå borta)

Luleå; HV71, Skellefteå, Rögle. (1 Hemma, Skellefteå)

HV71; Luleå, Djurgården, Färjestad. (1 hemma, Luleå)

Linköping; Rögle, Brynäs, Växjö. (2 hemma, Brynäs borta)

Det är väl där det är intressant för vår del även om andra lags matcher spelar in ska vi väl ordna det själva kan man tycka. Färjestad och Växjö får ju gärna tvåla till Malmö, Mora har ju i sista omgången (just nu) ett tänkbart halmstrå att missa/slippa kval så helt enkelt är det nog inte för Malmö.

Skellefteå avslutar mot Karlskrona som kan vara kvalklara och helt utan press. Har de häng kan det ju bli hur som helst då också. Marig den matchen. Djurgården får vi hoppas på och som sagt, ordna det själva, ”derbyt” på torsdag blir… Hmmm… Intressant.

Luleå då som har både HV och Skellefteå innan Rögle, som slipper kval och kan glida runt och tänka golf i sista. Blir det så tro? 8 poäng ner till kval nu, borde lösa sig va?

HV då? Luleå brukar ju kunna bjuda hyggligt motstånd, Djurgården, ska de bli vår räddare i 2 matcher nu? Och så Färjestad i sista. FBK som jagar Frölunda och, nej inte Djurgården, de ska ju ta 6 poäng före sista omgången. Ser lite trögt ut för HV.

Linköping, ja rent teoretiskt, kan det ju, gå. 2 enkla och så en klar. Kan gå rent här och 75+9=84. Respekt och vi behöver 6 poäng för att ligga före.

Vad tror vi då?

Malmö håller undan, på något vis räcker det även om både Färjestad och Växjö låter som tunga möten. En trea mot Mora i sista kan ju vara en trea som räcker. Även en sjätteplats ger slutspelsstatus.

Skellefteå får det lite tyngre, en förhoppning ja, men Djurgården är Djurgården och ”derbyt” ett ”derby” och så är det över innan det är klart. Jag menar, 2 torsk och säg att vi har tagit 5 pinnar. 83 – 79 i vår favör och man får ju drömma. Ge dem en trea mot Djurgården och vi tar dem kanske på större allvar? Kan också bli så att Karlskrona vilar hem en seger mot ett darrigt Skellefteå i sista. Allt kan hända men Skellefteå tar inte full pott, man tar inte 6 p, man kanske tar fem och min tumme är redan blå.

Luleå, jag tror på det där i Harrisburg, det som kanske inte kunde hända men som, ja ni vet. Det hände i alla fall, nån fick härdsmälta och det är väl vad som behövs. Minst 2 mot HV, samma i derbyt och med 82 poäng har vi slagläge mot Rögle och 3 där ger 85 och vi är före i alla fall Skellefteå.

HV, ja vi tar poäng av dem och sedan tar ju knappast Djurgården ut målvakten i felsäkert läge. HV tappar minst en mot oss och då har vi fortfarande försprång. Dif är på vårt lag som sagt och så spelar Färjestad bort dem i sista.

Linköping, nej. Går trots allt inte rent. 75 + 7 = bara 82.

Sedan kan det ju gå åt helvete också och så står vi där i en ”play-in” mot Skellefteå som har hemmaplansfördel.

Det var ju kul det här, fattar ni nåt? Inte? Som vanligt då.

Gameday.

20

Tiden rappar på, minst sagt.

 

För 20 år sedan den här dagen var det svinkallt när vi kl 6 efter en sömnlös natt med värkar och såna mammagrejor satte oss i bilen för en kortare färd mot Boden. Förlåt men det var så då. En vägtermometer skvallrade om -38 grader och vi skojade lite om att bli stående vid vägkanten med trasig bil. Nu kom vi fram och resten är en knagglig historia fylld av diverse kringelkrokar, gupp i vägen, hinder, glädje, sorg, oro, sjukbesök, operationer, läkare, utredningar, resor till olika sjukhus i landet, men framförallt har vi på resans gång lärt oss massor, haft oerhört kul mitt i allt elände och jag brukar säga att jag hade inte velat vara utan en enda dag, bara du sluppit all smärta.

 

20 år och firandet började redan igår. En fantastisk upplevelse levererad av Luleå Hockey. Besöka grabbarna efter matchen och ny tröja med autografer och skön(?)sång. Tack Tarja och alla i Luleå Hockey, inte bara för gårdagen. Det finns fler tack att skriva, Många fler tack, Glader, Johanna… Jag tror ni vet.

 

Du som det hårdaste av alla hardcorefans må ha njutit av det hela. Vilken grej. En high five med alla spelarna och var det nån vi missade? Till och med goa Elias Fälth, numera i Brynäs, grattade och kramades efter match. Bra kille han Elias.

 

Jag frågade Janne efter matchen där nere i omklädningsrummet om alla i laget visste vem du är och lite så. Jag menar, några är nya och att det kommer en kille i rulle är väl inte så himla självklart tänkte jag. Givet menade Janne, har man gjort några matcher så vet man.

 

Ja du är ju alltid där, på match. Minns efter operationen i höstas när du fick en ny baklofenpump och hade turen, dels att det gick skitbra men även ett lämpligt speluppehåll, att bara missa en match. Åter på läktaren för match sa du, ”Då är man hemma igen”. Så är det. Numera även hemma på damernas matcher.

 

Som pappa, ja säkert även mamma, blir man glad över den gemenskap som hockeyn ger dig. Inte bara gårdagen utan även det där jag sa till Zelo, eller det han sa till mig när jag försökte förklara hur glad jag som pappa var över det bemötande du fick av alla fans. Zelos ord värmde tårkanalerna… – Självklart, han är ju en av oss. 

 

Tack Zelo, det värmde och gjorde det lite lättare att blinka där och då och nu. Att Tommi i vanlig ordning kliver in med stort rött hjärta värmer även det.

 

Jag har skrivit små inlägg den 9/2 varje år sedan du fyllde 13. Det är sju i mina ögon fina inlägg som jag har svårt att toppa. En del upprepande om att du ska ut i världen och ta för dig, ta din plats i densamma och inte backa för att något är krångligt. Du har samma rätt till världen som alla andra. En del upprepande om vad som hänt, vilken krigare du är och så alltid någon form av hyllande av din mor, den bästa av dem alla. Utan henne hade vi inte suttit här idag. Jag lovar. Tack älskling, du är bäst.

 

Jag tror och hoppas att du har ett bra liv. Du har så mycket kärlek omkring dig. Lillebror Jocke som är den goaste som finns, vilken samhörighet ni har. Fina Robin som bara önskar att han fick spöa dig på riktigt så storebror han är, och Micaela som är klok nog att  hålla sig på avstånd, men vi känner din närvaro Miccis, vi känner den. Fantastiska personer alla 3 och mamma kommer åter på tal. Utan henne… Nej.

 

Det finns fler, många många fler. Börjar jag rada upp namn här kommer jag missa någon och alla är för många men de finns där, var så säker.

 

20, då är man stor på riktigt. Bolaget och sånt, det är val i höst, bestämma själv sedan ett par år. Vad är det jag brukar säga? Kloka beslut Marcus. Kämpa med vad det än är, ge inte upp hur motigt det än kan vara ska man väl inte behöva säga till dig? Vi som räknat bort dig åtskilliga gånger när kroppen bråkat. Alltid har du kommit igen och nu mår du som den King du är. Fortsätt så, både med Kingandet och måendet. Visa världen att du är på riktigt, att du vill och tänker vara med, ta din plats och inte ge upp den.

 

Det finns en låt av Niklas Strömstedt med texten; Vad du än ser, vart du än går, finns du alltid kvar hos mig ändå… Så är det. Vart du än går och vad du än gör finns jag alltid här för att stötta och hjälpa. Det finns en liten rad i den texten som är min. Nästan bara min men den är sååå…

”Med dig blev det här
en annan värld
och jag är så glad att du är här

 

Jag tror att du förstår vad jag menar. Det blev inte som det kanske skulle men det blev bra ändå.

Jag länkar in Lisa Nilssons underbara version av låten och klipper in texten av fina Niklas. Det är väl det närmaste jag kan komma de tidigare inläggen som jag lite då och då läser igen. Inte för att jag är självgod nog att tycka om dem för min skull utan för att påminna mig om vilken jäkla hjälte och krigare du är. Du hittar dem under fliken ”Best of” här ovan, de börjar med 13…

 

Grattis älskade unge, Man.

 

 

Text & Musik: N Strömstedt
Som solen går upp långt bort i öst
och gör så att livet lever
Är känslan som stannat kvar
I mitt bröst
jag har allting- jag behöver
Med dig blev det här
en annan värld
och jag är så glad att du är här
Vad du än ser
vart du än går
finns du alltid kvar hos mig ändå
vem du än blir
hur du än mår
ska jag alltid lyckas
att förstå
När tiden går framåt
som den vill
och gör så att år försvinner
Så ger jag dig allt
och lite till
men det är mycket
jag inte hinner
vargarna väntar överallt
jag håller dig varm
när det blåser kallt
Vad du än ser
vart du än går
finns du alltid kvar hos mig ändå
vem du än blir
hur du än mår
ska jag alltid lyckas
att förstå
Du vet att det är en galen värld
men bättre än innan du va här
Vad du än ser
vart du än går
finns du alltid kvar hos mig ändå
vem du än blir
hur du än mår
ska jag alltid lyckas
att förstå

 

Var är stjärnorna?

Sitter och funderar över SHL, publikkris, ekonomi, klubbarnas agerande och fan och hans mosters systers fasters trebenta katt. Bryderier i massor, med andra ord.

Var börjar jag?

Har vi några stjärnor i SHL idag?

Nej inte direkt va? Spelmässigt har vi inga som direkt skulle ta en plats i random lag i NHL, för det är väl en stjärna va? Jo vi har väl några som på egen hand stjäl lite trycksvärta, Elias Lindholm, Rasmus Dahlin, …? …? Men är de grabbarna stjärnor?

Nej. Kommande ja, men nu?

Missförstå mig inte, det är bra killar på is och kommer ha karriärer att hänga tröjor i tak för, men nu?

Tony Mårtensson har hyrts ut till KHL i några år och LHC har säkert mjölkat den kossan så den gått i sin. Nu är han hemma igen och många trodde väl att det var ett namn som skulle stjäla rubriker och en plats högt upp i poängligan. Inget ont om Tony, jag gillar honom men någon stjärnstatus har han väl ändå inte?

Någon annan? Skellefteå har ju en kedja med stjärnor kan man tycka, men förlåt, är det stjärnor som lockar folk till arenan när de kommer på besök? Knappt de lockar folk hemma i kraftlösa men nu var det inte det hacket jag skulle skriva om.

Han Engström i Djurgården, kom väl också hem, men stjärna? Nån mer? Roliga namn? Tortellini, Pasteroni, DelaRossi? En massa konsonanter i rad som vi inte kan uttala, nån vars namn vi måste köra Copy-Paste på en hel säsong men som vi kommer ihåg, nåt o-SHL-skt.

Stjärnor i SHL… Vi har fan inga. Inga som bär sina egna kostnader i form av extrem souvenirförsäljning eller sponsorer som står i rad fö ratt vilja synas med och på killen i fråga. Vi har några med skills som en stjärna, ja tycker vi kanske själva då, Olausson i Luleå tex och även han är bra nära så vete fasen om fansen i Rögle, Växjö med flera tycker det?

Nästa säsong då? När sedelpressen jobbat för högtryck där i C-mores obskyra katakomber. Kommer vi se några då? Någon av de fjoderton som kommer satsa friskt på glitter och glamour för att försöka locka oss från TV-soffan vi sitter så bekvämt i? Allvarligt, TV-produktionen av idag är så jäkla bra att man lockas sitta hemma med billig pilsner och ÖB-chips istället för att dra sig iväg till arenan och UPPLEVA hockeyn istället för att bekvämt sippa information på enklaste vis. Och så försöker marknadsavdelningarna på gammelvis locka oss till en trång stökig plats med kö till muggen, halvtaskiga burgare och med ett ofta illa genomtänkt  ”event”, ett jippo när vi bara vill se stjärnor lira bra hockey.

Kommer vi få dessa stjärnor då?

Jag är fan tveksam. Man kommer se om sitt hus, ladda för överlevnad ända tills Lindgren säger att nu har de på min inrådan bett mig stänga ligan för det blir bäst så och har ni inte 4-5 mille i börsen och en hall för 5.000 pers så åker ni ut. Ja säkert fler krav på den också.

Egentligen skulle vi alla klä oss i kostym, gå mangrant på hockey, fylla hallarna och bara sitta tysta. Hur kul blir det? Ja vissa skulle ju vara kul att se i kostym, men ni fattar. Den tystnaden.

Säg så här. Om vi inte har några stjärnor idag, vad är det som säger att vi kommer ha det nästa, och nästa och nästa säsong bara för att det pressas sedlar i TV-världen? Och VILL vi ha det? Vill vi inte se våra lokala förmågor utvecklas, gärna på hemmaplan, till framtidens stjärnor, live så att säga. Det är väl där pengarna ska satsas, långt från stjärnstatuslirarna, för det är ju inte dem vi vill se ändå. Eller är det det?

Jag säger som Stefan Sauk sa där en eller många gånger för länge sen, 

-Jag är skeptisk. 

Var kommer talangerna ifrån?

Mycket snack nu om SHL och stängd liga osv. Jag är, om man säger det milt, klart emot att på alla vis stänga SHL. Med ”Stänga” menar jag förminska möjligheterna att gå upp, och ja, ner. Det måste finnas en lockelse, en möjlighet att kliva upp, avancera, vinna något eller vad vi nu ska kalla det. Vi har sedan pucken uppfanns hejat på våra lag i våra hjärtan lidit och kvidit i med och motgång. Vi Lulingar minns med fasa säsongen 2008 då det var nära, så nära kval.

Tänk om det varit tvärtom, att vi var nära att gå upp?

Vi minns några lag som varit där, nära alltså. Och några som varit upp och nosat på finrummen, med varierande framgång. Tänker team Boro, Vilda Väsby, ( ja de hette ju inte…) Boden var nära en gång och så finns det säkerligen fler exempel. Det bästa jag kommer på är väl Växjö som för en inte alltför avlägsen tid tillbaka spelade i någon obskyr serie långt ner i systemet. Var de är nu? Ja ni vet nog.

Jag är dåligt bekant med omgivningarna i Småland men säkerligen finns det idag någon liten parvel i en hall eller uterink som drömmer om att bli hockeyspelare, på riktigt. Inte bara lira därhemma på gatan, bakgården eller uterinken. Att få komma in i en ishall, en riktigt sådan, J-laget, A-laget. Wow. Vilken dröm.

Var finns de dessa små drömmare? Talanger med en framtid just nu någon annanstans. Kanske inte alls? SHL vill stänga ligan, det kan vi väl ändå vara överens om? Man hävdar osäkra anställningar för administrativ personal med mera. Visst, jag förstår, men fattar ändå inte vad det har med sportsliga resultat att göra? Vinner du vinner du, losar du så,  ja då losar du.

Just nu vinner några få, 14 lag, en massa stålar inför nästa säsong. Hiskeliga pengar, massor med miljoner som garanterat kommer investeras fel. Man kommer köpa redan etablerade spelare, göda dessa ekonomiska hockeybrolilers ännu mer än idag. Vem vill inte se en storstjärna i sitt lag? Vem vill inte sen en kille som kan avgöra matcher, ja hela serien på egen hand?

Men hur kul är det?

Lillkillen som lirar för sig själv långt efter lamporna släckts på uterinken i ramdom liten skitort i Sverige drömmer vackra hockeydrömmar men kanske stannar det där, vid en dröm? Vad har han, eller hon för den delen, för chans och möjlighet om alla pengar går till de som redan har utan att dessa delar med sig?

Jag kan tänka mig att en del idag stora stjärnor kanske hade slocknat redan som 12-13-åringar om inte drömmen hade funnits. Otaliga är de berättelser om killar, idag på hög nivå som missade TV-pucken men nu är stora, kanske inte stjärnor men som ändå spelar i SHL såväl som NHL och KHL. Var hade de varit om inte drömmen, chansen funnits?

2 frågor här, Var kommer de ifrån? Och vilka chanser har de nya talangerna om pengar saknas?

Den första jag tänker på är Zäta. Kommer från ”storklubben” Njurunda, en liten skitklubb i det stora hela men ändå, Var inte Fredrik Modin därifrån också? Säkert fler och garanterat fler exempel. Mattias Öhlund och Micke Renberg från stora klubben Piteå. Fler? Fyll på bara. Hur många spelare har moderklubbar från storstäder, stora lag osv. Visst, de finns, är säkert övertaliga men de andra? Kim Karlsson från Älvsbyn som via Luleås organisation tog sig vidare. Det är väl 7 mil till Älvsbyn. Cred till Kims och många andra mammor och pappor som skjutsat sina ”stjärnor” hur många mil som helst för att talangerna ska få en chans att bli nåt. Cred till Älvsbyn och många andra klubbar som gett alla ”Kimmar” en utbildning och chans att få göra det de helst av allt vill göra. Lira hockey.

Om nu SHL får som de vill kommer det garanterat bli svårare att drömma, visst, lira i lokala klubben kan vara en nog så vacker dröm, men sen då? Jag tror att med centraliserad ekonomi, det är väl så det blir, kommer färre talanger poppa upp från ingenstans.  Nu senast från AIK i division 1 har vi Jesper Bratt som i New Jersey gör, ja vi får väl ändå säga succé. Från ingenstans, om man nu vill kalla Trångsund för det.

19 år, inte en match i högsta ligan. Förutom då i massor av drömmar kan jag tänka. En sån skön hockeysaga. Det finns fler, och jag hoppas det KOMMER fler.

För att ta rubriken lite mer på allvar så inte fasen kommer alla talanger från välbärgade, etablerade hockeyklubbar i SHL. Det finns en annan del av hockeyvärlden därute. En del som kräver annat än en taskigt knuten slips i en kostym som i bästa fall såg bra ut på skyltdockan i fönstret. En värld där mammor och pappor iklädda pälsmössor, täckbyxor och ett slitet bensinkonto skjutsar sina talanger till små klubbar som gör ett enormt arbete, nästan helt gratis. Allt är inte TV-avtal som glimmar.

Vad vill vi se då?

Vill vi att SHL ska vara den näst bästa ligan i världen? En kopia av NHL. Vill vi se etablerade legoknektar i hockeymundering som byter klubb efter lönespec? Vill vi se ett avdramatiserat lag som i längden slåss för att vinna en trofé i slutet av året som för oss betyder nada?

Nej.

I all fall jag vill se känsla, kämpaglöd, kamp och se drömmar uppfyllas. Lars Bryggman som för ett par säsonger sedan sa upp sig från jobbet i Piteå för en chans med Luleå Hockey är idag en etablerad SHL-spelare: Knekt? Kanske det men han lever nog sin dröm från unga år. Mer sånt.

Jag ser hellre fler Team Boro, Vilda Väsbys och andra kämpar än en stängd liga. Fler små killar och tjejer med drömmar om spel i högre ligor än den interna byligan där man tävlar mot brorsan, syrran där kanske även farsan får en puck på smalbenet.

Ett poppis ord idag är ”Jämställdhet”. Nu syftar jag inte enbart på dam- kontra herrhockeyn här utan jämställdhet mellan klubbar, divisioner, spelare och ledare. Visst, det finns kanske mer intresse kring högsta serien men det får ju på inte sätt förta spelet och möjligheterna för andra lag och spelare.

Så någonstans, gör om gör rätt. Fördela de pengar jag med flera pyntar in till TV-bolagen så att fler gynnas, fler får chans och fler kan bli vad de drömmer om. Så väl pojkar som flickor. Är vi fler blir det oftast bättre, varför inte här?

Så var kommer talangerna ifrån? Jag vet inte, men jag vill veta var morgondagens talanger flippar sina puckar, och nej, jag har inte superbråttom. En talang tar sig fram, bara han eller hon får chansen att utbildas och bli sedd.