Denna långa dag är det väl läge för lite rannsakan och vad ska vi då rannsaka om inte oss själva? Eller ska vi fundera på + och – här på sidan om. In & ut med andra ord. Eller mest ut kanske…? Eller ska vi tänka med hjärtat…?
Spelare med hjärta är en sak som ständigt återkommer och det i nästan varje lagbygge var du än har Ditt hockeyhjärta. Vi vill ha killar från de egna juniorleden, spelare som är födda med ett medlemskort i näven och grillor på fötterna. Spelare som sliter för DIG och för DIN klubb vilken är lika med hans egen klubb. Spelare som hatar tanken på att lira i någon annan tröja än den vackraste av dom alla. Spelare som vi vet kommer tillbaka efter avslutad NHL-karriär och ”pappar” fram nya junisar med medlemskortet inpräglat i näven sedan födseln. Eller lirare som aldrig lämnar…
Då är ju frågan. Hur många såna finns det idag…?
Ta Luleå Hockey. Där säger väl många Burra. Men ändå. Han har lirat i Tälje och var nog bra nära att bli Djurgårdare efter den sejouren. Fabbe säger andra, jojo. Han var indian ett tag och så Robin Lindqvist då. Jo han har ju hjärta men han har nog hjärta för sporten mer än för tröjan. Finns det någon som bara lirat i ett lag, karriärat och sen kommit hem? Gimme namnet…
Vad tappar vi nu då? Lavander säger många ÄR Luleå Hockey, men hallå. Han är piteponk och har lärt sig det mesta om hockey i Löven. ÄR han då så mycket Luleå Hockey…? Styrman säger många är en ”egen” Luleåprodukt och det är surt att tappa en sån kille men hallå i kiosken. Han är från Kalix men har lirat i Luleå så länge Eliteprospect kan minnas och här suger nog hans nya tröja mer än förlusten av honom. Och ja, så är det ju.
Arlbrandt sved ju på sitt sätt, men få, om ens några har pratat om Arla på ett tag nu. En förlust man tar. Pierre Jonsson svider väl lite mer då han representerar en utdöende art av spelare i Luleå Hockey. Den fysiska. Pierre var också en riktig publikfavorit med sina tacklingar och vi väntade länge och väl på honom under hans rehab och när han kom åter… Ja ni vet.
Janne Sandström då. På tal om hjärta. Jo här kommer vi väl rätt nära ändå. Men han har ju också farit runt både till Stora och lilla aik, ve och fasa. Ungdomssynder kan man tänka, late blomma kanske men som liten frökapsel såddes han i pitejord och ja. Ni ser… Hockeyjärtan är sällsynta, mycket sällsynta…
Tittar man på Skellefteås lag so far har dom gott om norrbottningar i laget, vi har 3 tror jag det är. Dom har… 6 eller 7 och kollar man J-20 så dränerar dom Norrbotten duktigt även där. Och av dom 3 vi har är det enbart Rautio som stoltserar med Luleå som moderkaka. Något Bättre i J-20 där spelare från Luleås moderkakburk är några fler.
Så Luleåhjärta? Klubbhjäta? Finns det idag…? Styrman säger sig byta klubb för sin egen utveckling och jo, jag köper det. Lavander kanske inte passar in i det snabba spelsystem som Rönken vill köra. Arla ville ”hem” och Pierre ville väl likadant. Så här står vi, med ett köpelag som egenligen alla andra klubbar, mer eller mindre.
Tiden har runnit ifrån oss gamla Dinosaurier som vill ha killar från Hertsön, Sunderbyn och Bergnäset i Luleås tröja, ja det finns väl fler ställen, Antnäs, Avan osv… Men Lulingar, från födsel och ohejdad vana. Det lär vi inte få se så många av i framtiden…
Så dagen till ära, den långa fredagen, är det väl bara att passa på att lära sig gilla läget då. Skita i innehållets ursprung och se till ytan, laget. Lite som med Oxfile. Den kan komma från Ungern, Brasilien, Belgien eller Sverige. Vi pratar ändå inte med den. Vi skapar oss ett tillfälle till njutning och skiter väl i vad det är på insidan. Det är Oxfile, det är Luleå Hockey. Och vi gillar läget…
Påsk på er…
Read Full Post »
Bättre Hockey 2.0 