Var är stjärnorna?

Sitter och funderar över SHL, publikkris, ekonomi, klubbarnas agerande och fan och hans mosters systers fasters trebenta katt. Bryderier i massor, med andra ord.

Var börjar jag?

Har vi några stjärnor i SHL idag?

Nej inte direkt va? Spelmässigt har vi inga som direkt skulle ta en plats i random lag i NHL, för det är väl en stjärna va? Jo vi har väl några som på egen hand stjäl lite trycksvärta, Elias Lindholm, Rasmus Dahlin, …? …? Men är de grabbarna stjärnor?

Nej. Kommande ja, men nu?

Missförstå mig inte, det är bra killar på is och kommer ha karriärer att hänga tröjor i tak för, men nu?

Tony Mårtensson har hyrts ut till KHL i några år och LHC har säkert mjölkat den kossan så den gått i sin. Nu är han hemma igen och många trodde väl att det var ett namn som skulle stjäla rubriker och en plats högt upp i poängligan. Inget ont om Tony, jag gillar honom men någon stjärnstatus har han väl ändå inte?

Någon annan? Skellefteå har ju en kedja med stjärnor kan man tycka, men förlåt, är det stjärnor som lockar folk till arenan när de kommer på besök? Knappt de lockar folk hemma i kraftlösa men nu var det inte det hacket jag skulle skriva om.

Han Engström i Djurgården, kom väl också hem, men stjärna? Nån mer? Roliga namn? Tortellini, Pasteroni, DelaRossi? En massa konsonanter i rad som vi inte kan uttala, nån vars namn vi måste köra Copy-Paste på en hel säsong men som vi kommer ihåg, nåt o-SHL-skt.

Stjärnor i SHL… Vi har fan inga. Inga som bär sina egna kostnader i form av extrem souvenirförsäljning eller sponsorer som står i rad fö ratt vilja synas med och på killen i fråga. Vi har några med skills som en stjärna, ja tycker vi kanske själva då, Olausson i Luleå tex och även han är bra nära så vete fasen om fansen i Rögle, Växjö med flera tycker det?

Nästa säsong då? När sedelpressen jobbat för högtryck där i C-mores obskyra katakomber. Kommer vi se några då? Någon av de fjoderton som kommer satsa friskt på glitter och glamour för att försöka locka oss från TV-soffan vi sitter så bekvämt i? Allvarligt, TV-produktionen av idag är så jäkla bra att man lockas sitta hemma med billig pilsner och ÖB-chips istället för att dra sig iväg till arenan och UPPLEVA hockeyn istället för att bekvämt sippa information på enklaste vis. Och så försöker marknadsavdelningarna på gammelvis locka oss till en trång stökig plats med kö till muggen, halvtaskiga burgare och med ett ofta illa genomtänkt  ”event”, ett jippo när vi bara vill se stjärnor lira bra hockey.

Kommer vi få dessa stjärnor då?

Jag är fan tveksam. Man kommer se om sitt hus, ladda för överlevnad ända tills Lindgren säger att nu har de på min inrådan bett mig stänga ligan för det blir bäst så och har ni inte 4-5 mille i börsen och en hall för 5.000 pers så åker ni ut. Ja säkert fler krav på den också.

Egentligen skulle vi alla klä oss i kostym, gå mangrant på hockey, fylla hallarna och bara sitta tysta. Hur kul blir det? Ja vissa skulle ju vara kul att se i kostym, men ni fattar. Den tystnaden.

Säg så här. Om vi inte har några stjärnor idag, vad är det som säger att vi kommer ha det nästa, och nästa och nästa säsong bara för att det pressas sedlar i TV-världen? Och VILL vi ha det? Vill vi inte se våra lokala förmågor utvecklas, gärna på hemmaplan, till framtidens stjärnor, live så att säga. Det är väl där pengarna ska satsas, långt från stjärnstatuslirarna, för det är ju inte dem vi vill se ändå. Eller är det det?

Jag säger som Stefan Sauk sa där en eller många gånger för länge sen, 

-Jag är skeptisk. 

Read Full Post »

Var kommer talangerna ifrån?

Mycket snack nu om SHL och stängd liga osv. Jag är, om man säger det milt, klart emot att på alla vis stänga SHL. Med ”Stänga” menar jag förminska möjligheterna att gå upp, och ja, ner. Det måste finnas en lockelse, en möjlighet att kliva upp, avancera, vinna något eller vad vi nu ska kalla det. Vi har sedan pucken uppfanns hejat på våra lag i våra hjärtan lidit och kvidit i med och motgång. Vi Lulingar minns med fasa säsongen 2008 då det var nära, så nära kval.

Tänk om det varit tvärtom, att vi var nära att gå upp?

Vi minns några lag som varit där, nära alltså. Och några som varit upp och nosat på finrummen, med varierande framgång. Tänker team Boro, Vilda Väsby, ( ja de hette ju inte…) Boden var nära en gång och så finns det säkerligen fler exempel. Det bästa jag kommer på är väl Växjö som för en inte alltför avlägsen tid tillbaka spelade i någon obskyr serie långt ner i systemet. Var de är nu? Ja ni vet nog.

Jag är dåligt bekant med omgivningarna i Småland men säkerligen finns det idag någon liten parvel i en hall eller uterink som drömmer om att bli hockeyspelare, på riktigt. Inte bara lira därhemma på gatan, bakgården eller uterinken. Att få komma in i en ishall, en riktigt sådan, J-laget, A-laget. Wow. Vilken dröm.

Var finns de dessa små drömmare? Talanger med en framtid just nu någon annanstans. Kanske inte alls? SHL vill stänga ligan, det kan vi väl ändå vara överens om? Man hävdar osäkra anställningar för administrativ personal med mera. Visst, jag förstår, men fattar ändå inte vad det har med sportsliga resultat att göra? Vinner du vinner du, losar du så,  ja då losar du.

Just nu vinner några få, 14 lag, en massa stålar inför nästa säsong. Hiskeliga pengar, massor med miljoner som garanterat kommer investeras fel. Man kommer köpa redan etablerade spelare, göda dessa ekonomiska hockeybrolilers ännu mer än idag. Vem vill inte se en storstjärna i sitt lag? Vem vill inte sen en kille som kan avgöra matcher, ja hela serien på egen hand?

Men hur kul är det?

Lillkillen som lirar för sig själv långt efter lamporna släckts på uterinken i ramdom liten skitort i Sverige drömmer vackra hockeydrömmar men kanske stannar det där, vid en dröm? Vad har han, eller hon för den delen, för chans och möjlighet om alla pengar går till de som redan har utan att dessa delar med sig?

Jag kan tänka mig att en del idag stora stjärnor kanske hade slocknat redan som 12-13-åringar om inte drömmen hade funnits. Otaliga är de berättelser om killar, idag på hög nivå som missade TV-pucken men nu är stora, kanske inte stjärnor men som ändå spelar i SHL såväl som NHL och KHL. Var hade de varit om inte drömmen, chansen funnits?

2 frågor här, Var kommer de ifrån? Och vilka chanser har de nya talangerna om pengar saknas?

Den första jag tänker på är Zäta. Kommer från ”storklubben” Njurunda, en liten skitklubb i det stora hela men ändå, Var inte Fredrik Modin därifrån också? Säkert fler och garanterat fler exempel. Mattias Öhlund och Micke Renberg från stora klubben Piteå. Fler? Fyll på bara. Hur många spelare har moderklubbar från storstäder, stora lag osv. Visst, de finns, är säkert övertaliga men de andra? Kim Karlsson från Älvsbyn som via Luleås organisation tog sig vidare. Det är väl 7 mil till Älvsbyn. Cred till Kims och många andra mammor och pappor som skjutsat sina ”stjärnor” hur många mil som helst för att talangerna ska få en chans att bli nåt. Cred till Älvsbyn och många andra klubbar som gett alla ”Kimmar” en utbildning och chans att få göra det de helst av allt vill göra. Lira hockey.

Om nu SHL får som de vill kommer det garanterat bli svårare att drömma, visst, lira i lokala klubben kan vara en nog så vacker dröm, men sen då? Jag tror att med centraliserad ekonomi, det är väl så det blir, kommer färre talanger poppa upp från ingenstans.  Nu senast från AIK i division 1 har vi Jesper Bratt som i New Jersey gör, ja vi får väl ändå säga succé. Från ingenstans, om man nu vill kalla Trångsund för det.

19 år, inte en match i högsta ligan. Förutom då i massor av drömmar kan jag tänka. En sån skön hockeysaga. Det finns fler, och jag hoppas det KOMMER fler.

För att ta rubriken lite mer på allvar så inte fasen kommer alla talanger från välbärgade, etablerade hockeyklubbar i SHL. Det finns en annan del av hockeyvärlden därute. En del som kräver annat än en taskigt knuten slips i en kostym som i bästa fall såg bra ut på skyltdockan i fönstret. En värld där mammor och pappor iklädda pälsmössor, täckbyxor och ett slitet bensinkonto skjutsar sina talanger till små klubbar som gör ett enormt arbete, nästan helt gratis. Allt är inte TV-avtal som glimmar.

Vad vill vi se då?

Vill vi att SHL ska vara den näst bästa ligan i världen? En kopia av NHL. Vill vi se etablerade legoknektar i hockeymundering som byter klubb efter lönespec? Vill vi se ett avdramatiserat lag som i längden slåss för att vinna en trofé i slutet av året som för oss betyder nada?

Nej.

I all fall jag vill se känsla, kämpaglöd, kamp och se drömmar uppfyllas. Lars Bryggman som för ett par säsonger sedan sa upp sig från jobbet i Piteå för en chans med Luleå Hockey är idag en etablerad SHL-spelare: Knekt? Kanske det men han lever nog sin dröm från unga år. Mer sånt.

Jag ser hellre fler Team Boro, Vilda Väsbys och andra kämpar än en stängd liga. Fler små killar och tjejer med drömmar om spel i högre ligor än den interna byligan där man tävlar mot brorsan, syrran där kanske även farsan får en puck på smalbenet.

Ett poppis ord idag är ”Jämställdhet”. Nu syftar jag inte enbart på dam- kontra herrhockeyn här utan jämställdhet mellan klubbar, divisioner, spelare och ledare. Visst, det finns kanske mer intresse kring högsta serien men det får ju på inte sätt förta spelet och möjligheterna för andra lag och spelare.

Så någonstans, gör om gör rätt. Fördela de pengar jag med flera pyntar in till TV-bolagen så att fler gynnas, fler får chans och fler kan bli vad de drömmer om. Så väl pojkar som flickor. Är vi fler blir det oftast bättre, varför inte här?

Så var kommer talangerna ifrån? Jag vet inte, men jag vill veta var morgondagens talanger flippar sina puckar, och nej, jag har inte superbråttom. En talang tar sig fram, bara han eller hon får chansen att utbildas och bli sedd.

Read Full Post »