Hockeyn, publiken och krisen.

Har varit på varenda match hittills den här säsongen, det är kämpigt men man är där. Kämpigt av många anledningar men några återkommer när man ser hur andra ser på och analyserar hockeyn ur sina synvinklar.

OK, att vi förlorar i massor och att spelet failar å det grövsta ibland. Visst har Kennedy utökat mängden gråa hår och så har vi en handfull andra detaljer på lagnivå som hjälper till i den mängdläran.

Men ytterst är det väl hockeyn som spelas som grånar tillvaron och till stor del den del av hockeyn som inte avgörs på isen, av spelarena. Ja indirekt avgörs den väl av spelarna men som skrivbordsprodukt sett. Den del där momenten granskas och Diciplineras i termer och mot bakgrunder vi sällan fattar, förstår eller blir vidare kloka på.

Vi vill se en kamp på isen. Innebandyn får ibland stå som motpol till vad vi vill ha. Inte vill vi ha innebandy säger man och syftar till stor del på den icke fysiska delen. Vi vill ha tacklingar, hårt men juste spel. En skön open ice som tömmer lungparet på luft och bjuder oss på en flygtur följt av platt ett fall med piruett. Det ska ta ont att spela hockey, det är sen gammalt. Dock ska det ta ont på rätt ställen och av rätt anledning.

Och som det har blivit nu har det onda blivit granskat in absurDUM. Man ser på nästan allt som sker och skickar ut böter och avstängningar i en strid ström. Jag har inte siffrorna i knät men känslan är att avstängningar och böter ökar i en farlig fart och jag TROR inte det har med spelet att göra. Visst, indirekt är det ju spelet men det anmäls och granskas lite hursomhaver känns det som. Och det missas en hel del utifrån vad vi ser som fällda domar av DN. Varför passerar den och den medan den lille skitsaken åker på tre matcher och 17,500 i böter?

Vi förstår inte och fan vet om dom som dömer förstår?

Vi röstar med fötterna och stannar hemma i den sköna, bekväma hockeysoffan med all info vi vill ha på bekvämt avstånd. Ölen hemma kostar inte 80 spänn, burgarna är godare  och ljudet kan vi justera själva. Vad som hände med Petter Emanuelsson igår vet vi som var på plats inte men TV hade nån form av info. Exemplet må vara tunt men ni fattar. Det är via TV infon kommer.

OK, nätet och surfa fram lite info funkar ju. Men vi är bekväma och att surfa och kolla hockey samtidigt? Njae, lyssna går däremot. Vi kan tom dricka öl samtidigt.

Vi ser smällen, vi reagerar på den och ser en tvåa eller inte en tvåa. Kanske vill vi ha det till en femma eller släppa det helt, en del beroende på kunskap, lagtillhörighet och kanske mängden ”pomille”. Men när den anmäls/inte anmäls reagerar vi på ett annat sätt. Man blir uppgiven, förstår ännu mindre och varför fick den men inte den osv.

Åter till vad vi vill ha, en fysisk krafthockey med… Ja ni  vet. Men spelarna törs ju inte spela så. OK, väck med allt resonemang kring check-to-head nu. Den är given, ska bort, bort, bort. Men man kan väl få tacklas för det?

Det sitter karlar på läktaren och kallar det för kärringhockey. Jag gillar inte uttrycket men förstår till stor del vad dom menar. Ofta är dessa karlar små män men dom var med på 80 och 90 talet när det small ordentligt och återigen nej. Inte huvudet. Men en riktigt bröstvärmare? Ja tack.

Det finns fler karriärdödare, kneeing bl a men det fysiska spelet vi vill se lyser med sin frånvaro och vi betygsätter det med fötterna, eller arslets intimma umgänge med soffan därhemma.

Hur många var vi på Delfinen igår? 

4847 säger Swehockey. My ass säger nåt annat. Hur räknar man det där egentligen? Svänggrindarna man sprang igenom förr var väl rätt rediga matematiker. Revisionsbyråerna som nu redovisar verkar ha lika lite koll på detta som min gamla revisor. Höft, inte tackling, men på en höft är känslan.

Stolstifo, kul ord, trist sak. 

Sen är det det här med 52 omgångar. För lite säger hockeyälskaren i mig, för mycket säger den som söker spänning. OK, NHL fixar sina 82. Hur då? Är det poängsystemet? 2 pinnar för seger? 3 borde ju garantera mer offensivt spel tycker man men fan vet. Inte som det ser ut nu. Jag är inte matematiker nog till att reda ut om det är för få lag, för många matcher eller var den gyllene medelvägen går? Men nåt är ju galet.

C-more bjuder oss på en studio i klass med Friends Arena storleksmässigt, man visar, berättar, kör repriser och bedömer. Bra OCH dåligt. Visst hade Hedman klarat sig utan avstängning om inte C-more granskat den så pass ingående. Jo jag tror det.

Vi sitter gärna hemma och kollar på den bjudningen C-more ger oss. Den är bra, riktigt bra. Informativ, trevlig och när nu damerna gjort ett strålande intåg i herrarnas hockeyvärld är det ännu bättre. Vi får serverat hockeygodis på löpande band utan att behöva göra speciellt mycket. Lite fingergympa när vi zappar mellan matcherna. Man sitter nöjd.

Visst, inget slår upplevelsen med att se hockey live. Men vi är bekväma och nyfikna. Vill ha infon osv. Därför är det oerhört svårt för klubbarna att locka folket till arenorna. Om det dessutom är dyrt, trångt, kallt med mera så… Hemma.

Vad ska vi göra då? 

Det här med avstängningar är ett gissel. Jag har varit inne på det förut, vem vinner på att felande spelare blir avstängd? Ja inte är det den skadade spelarens lag. Den felande länken blir borta tre matcher mot ANDRA lag än det han felat mot och kanske gynnar det andra lag då man blir en spelare kort och kanske något sämre och då lättare för andra lag att slå. Detta medan den skadade spelarens lag kanske får avvara sin spelare en längre period.

Ibland tänker jag att man skulle ta bort avstängningarna helt och bara köra böter. Jag vet inte hur det skulle slå men det skulle vara mer rättvist mot alla lag kan jag tro. Klurig ekvation det där. Men personligen tror jag feta böter svider mer än 3 matcher på läktaren.

Vad gör vi med DN? 

Vi måste få mer kunskap, info och förståelse. Infon finns säkert där nånstans, men hur tolka den då nästan identiska situationer leder till olika domar?

Hur locka publiken då?

Man har diskuterat allt från att stänga ner TV lokalt till gud vet vad. Jag tror inte på det men något måste till. Det är för dyrt, det är en sak, infon haglar inte på arenan, det är en annan. Det är inte 1970 längre då vi nöjde oss med resultat och målskyttar dagen efter. Sen kan man diskutera SHL och deras agerande till döddagar. Lyssna på folket typ, ja det gör man ju inte utan man kör över oss ”kunder” gång på gång.

Och hockeyn då? 

Låt oss se det vi vill och låt spelarna spela på det viset…

Är du kvar? OK, hej då.

Världens sämsta avslut men verkligheten kallar.