Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 9 februari, 2017

Nitton

Varje år vid den här tiden ska det skrivas några rader till Dig min kära Lillpuck, och det är väl bara att skjuta från höften. Det var ju ändå så du kom till…
Från dess till nu, du fyller alltså 19 år. NITTON. Vi trodde ju några gånger att det inte skulle bli fler gånger men tack och lov sket du i oddsen och knallade vidare i livet. Och som du knallar på.

Med en vilja som många i Luleå Hockey skulle avundas dig kämpar du dig igenom det jobbiga, det svåra, det tunga som jag så gärna hade tagit åt dig om jag kunnat. Kanske lika bra att det inte går för jag hade nog inte pallat. Pallar gör dock du. Som i somras efter den senaste operationen när du bara sov och sov och sov och hade allt utom sommarlov ett tag. Du klarade det också. Och jag med. Tack för att du hjälpte mig igenom din svåra tid. Jag hade inte klarat det utan dig.

Du vaknar på morgonen och varje normalt funtad person i din sits skulle ju se en del problem med dagen. Men inte du. Du ler och bara kör. –”Slå på TV;n”. Sporten ska kollas och tidningen ska läsas. Dom gånger vi inte har assistenter ber du mig hämta tidningen OCH glasögonen. Du känner din far, han både behöver och glömmer dom, dom, dom? Ja dom där.

Nu är du 19 med allt vad det innebär. En krogrunda är avklarad, nästa planerar du väl redan antar jag. Skolan går kanon, välmåendet är kanske inte på topp men klart godkänt. Nyfikenheten på livet är total vad jag förstår och hur kunde jag missa att meddela dig att Jeppe var sjuk, du hade ju kunnat stanna och ta en fika på stan istället för att skynda dig hem. Förlåt. Farsan är lite seg ibland.

Jag har i alla år bett dig att ge dig ut i livet, prova på, ta plats, visa ”dom” vad du kan och ta ingen skit, du är lika mycket värd som alla andra osv. Du är där nu, det vet jag. Du är stor nu, det vet jag också fast det är lite svårt att förstå. För nyss stod jag där på 25;an i Boden med världens sötaste lilla knyte i famnen och önskade att du aldrig skulle bli stor. Eller ja, att du alltid skulle vara liten. Den känslan, kärleken, den totala, har sedan dess varit stor och du har en enorm plats i mitt hjärta.

Jag har alltid funnits där för dig, hoppas du förstår det och jag kommer alltid att vara där för dig framöver också. Så länge jag orkar och finns kvar. Ja för din fantastiska lillebror också. Eller lille…? Fantastiskt att se er hur ni hjälper varandra och accepterar läget. Väx aldrig ifrån varandra. Ta hjälp och hjälp varandra. Räkna in Robin och Micaela här också. Ovärderliga, riktigt fina storasyskon ni har.

Får väl inte till den där knorren på det här men välviljan finns där. Hur svårt kan det vara att skriva några rader? Skitsvårt. Allt är redan sagt och du kan själv, klarar dig själv så bra. Jobba lite på tålamodet bara. Det egna ansvaret, du vet vad jag syftar på, -Andas in. Fokusera. Ja du vet.

När du nu gör mer och mer grejor, utan mig, utan min vetskap eller ok, glöm inte bort att vara ödmjuk ändå. Även om du är bäst behöver du inte tala om det för hela världen. Det räcker med att syrran kör den grejen. Du behöver heller inte gömma dina stordåd, var lite lagom. Som storebror, inget överväldigande men ändå riktigt bra. Vad vore postnord utan honom? Ett tomt, trasigt, icke levererat paket? Ödmjuk, snäll, bra. Precis som du är redan nu. Du är en fantastisk människa Marcus, fortsätt vara det.

Måste så klart också nämna och tacka navet i våra liv, den allt kretsar kring. Din fantastiska mamma. Hon är bara den bästa mamman du kan ha. På alla sätt. Var rädd om henne, lyssna på henne mer än på mig, hon är klok, hon är stark, hon är en varm människa och kan en massa saker om det mesta. Fråga henne om råd men lyssna på dig själv också, våga göra det och våga göra det som ditt inre säger, det du VILL göra. Som den gamla klassikern från sällskapsresan, -Du kan flyga, du är inte rädd. Och för att avsluta med en annan gammal klassiker så känner jag mig lite som Baghera när Mowgli skulle gå till männskobyn. Lite orolig men övertygad om att allt går bra.

-Gå nu, var inte rädd…

Jag älskar dig lille parvel. Grattis

Read Full Post »