Match 6.

Frölunda har lyckats dra det ända hit. Det som efter match 1 såg bistert ut såg efter match 4 rätt lovande ut men av ”olika orsaker” kunde vi inte ställa upp med bästa laget i match 5 och ja, så blev det torsk till slut.

Olika orsaker ska jag inte gå in på men något måste göras åt detta nästa säsong. Återkommer om detta i inlägg längre fram.

Nu är det dock slagläge. Många säger nu eller inte. En sjunde direkt avgörande fixar vi inte i Scandinavium. Jag är inte helt säker, dock vet jag att pumpen hade tagit stryk. Duktigt med stryk. Och nej, det är inte Leddas pump jag syftar på…

Idag då. Vad vill jag se?

Jag vill se ett Luleå Hockey som i varje moment äger isen, ytan, pucken. Vinner varje kampmoment, vill och vågar vinna varje kampmoment och verkligen spelar för att VINNA, inte för att inte förlora.

Nerver nu? Nej det kan vi på sidan om syssla med. Nu är det på rikt, på allvar och roligare än så här blir det inte, att slå ut ett lag i kvartsfinal på hemmaplan. Ja semi eller final då men ni fattar.

Rädda spelare kysser inga bucklor sägs det. Sant.

Jag vill se orädda spelare som vågar kliva fram och kliva på. Spelare som inte backar men heller inte kör på i ren desperation. Jag vill se smarta spelare som kombinerar det dom kan med viljan att äga det här, att vinna, att gå vidare, att slå ut…

Jag är inte speciellt orolig inför kvällen, känslan är bra. Vi har en del att spela för kan man tycka. Tänk en semifinalserie mot Saik. Nästan hellre det än en final. Att få slå ut dom, igen, och få vara med om något dom inte får. Final. Helvete, jag sicklar ju…

Nu tar vi det här och en söndag utan det där fantastiska vädret vi hade igår lär väl göra det ännu lättare att fylla hallen. Inte en tom stol vill jag se. Vi drar med oss dom vi kan, gör så Du också. Finns det hjärterum finns det plats för ett arsle till. Dom enda vi inte har plats för idag är Frölunda. Eller ja, dom ska SÄTTAS på plats.