Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 16 februari, 2015

Vad finns att säga om Robin Jonsson idag som inte redan är sagt, 1000 gånger. Intervjuer i massor, reportage och ett Twitter som fullkomligt svämmar över  av hyllningar och lovord, över, om och kring Robin The Great.

Jag försöker väl inte ens, känns som allt blir en Copy av någon annan. Men lite vill man ju ändå. Hylla.

Jag minns framförallt en ödmjukhet på sidan av hos en kille som på isen var hårdare än sten, granit, Diamant ja vad ni nu vill ta för hårt exempel. Jag tycker NSD fixar det rätt bra med sin rubrik; ”Han är bara allt som vi vill att den här sporten ska vara”, för att sedan fort sätta; ”I sex säsonger har han spenderat varje sekund av varje byte i varje match med att göra det som är bäst för Luleå Hockey. Till sist gjorde Robin Jonsson något som bara var bra för honom själv.

Se, nu vart det ju Copy ändå, men Pelle får som vanligt till det himla bra.

Ödmjuk var det. Vi, jag och @lillpucken, har träffat honom massor med gånger, alltid lika glatt leende. Det där leendet som skrämmer barn i hissar ni vet, och varje gång har det varit hur coolt som helst. Inte så där coolt som att träffa en stjärna utan lugnt, stillsamt och på våra, ja Lillpuckens då, villkor. Hur är det, mår Du bra osv. Alltid tid och alltid fokus på att GE.

Minns för ca ett år sedan när 24 Norrbotten skulle göra ngt reportage på lekterapin på Sunderby Sjukhus och Robin så småningom hamnade i bollhavet med reportern, det var kanske det ”badet” som ställde till det. Men hon fick vänta vänta och vänta för Robin hade ju ett par grabbar att ta hand om där på lekterapin. Det skulle snackas hockey med Erik hur gammal han nu är 7-8? Han skulle spela bordshockey med @lillpucken och där och då gjorde han den säsongens första (och enda?) mål. Sen, när kidsen var mätta fick 24 Norrbotten sitt.

 

Robin Målar

Sån är han, ger av sig själv och har så gjort för oss Luleåfans i 6 säsonger nu. Stort. Mycket stort har han gjort. Jo, Djurgården, alla minns, alla ler. Målet för året, passande att ge det lite historia när han lika höll på. Ett uselt mål i omgång 39 hade ju förvisso varit kul, men ska man göra ETT kan man inte välja bättre tillfälle än, ja som sagt. Ni vet.  

Det är ju inte så mycket idé att orda om European Trophy. Finalspel och allt han varit med om. Något SM-guld med nåt konstigt lag har han också. Avslut som det nu blev som Champions League-mästare får väl ändå ses som ett hyfsat sådant, även om vi velat ha mer, mycket mer Robin Jonsson på is.

Tack Robin och ja, vi ses så klart så gärna igen.

Jag tog en bildsekvens på Foppa där för många år sedan. När han fick lillfingret ur led. Vem tacklade, försvarade och gjorde allt för att inte Sveriges megahjälte skulle vinna över oss? Ja men Robin så klart. Kolla bilderna nedan. Fokus på Foppas finger och AB fick bilden av mig men det är ändå Robin jag kommer ihåg. Han gav allt, precis som alltid.

 

Robin Foppa

Robin Foppa II

Robin Foppa IIIRobin Foppa IV

Read Full Post »