Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 5 november, 2014

2-4, på hemmaplan och en publik som hade behövt vara både två och trehövdad för att räknas på allvar. Osten intervjuas i paus och verkar vara nöjd med det mesta, utom en del detaljer då kan man tänka. Mål, spelintensitet, jävlar anamma och sånt tjafs. Men i stort ser han nöjd ut. En kort tillbakablick på 96 av Chris Härenstam och Osten ser lite nöjt generad ut. Det är ju hans mirakel det där guldet 96.

Men idag då? Är det kris och i så fall hur hantera den?

Vi har inte vunnit på ordinarie speltid sedan Modo borta, 1-4 den 11:e oktober.

Det ger oss 8 matcher i rad utan en tre, 9 om man räknar med gårdagens torsk.

Före det radade vi upp ett gäng treor men när Frölunda kvitterade med ju sekunder kvar kom någon sorts vändning. En vändning till det negativa. Visst, vi vann över HV omgången efter men spelet hackade en del. Möta HV idag hade ju varit en annan form av självplågeri. Modo gick på lädret ett tag och sen kom Djurgårdsmatchen.

Torsk där och Foppa avstängd och sen var det fan kört. Torsk, torsk, torsk och åter torsk. Modo hämnades och Djurgården hånlog in en två-etta. Linköping gaaav oss en långdragen straffseger, Saik gav oss hopp men stängde nesligt dörren just innan den plötsliga döden som blev än mer Död än plötslig.

Färjestadsmatchen visade att vi var på G igen. Foppas återkomst i matchen innan gjöt gott mod i mannarna men inte under 60 minuter och inte över hela kvadratytan på isen. Man har hittat en nygammal yta att lira hockey på. I sarghörnen. Jag vet inte många mål som kommit till från dessa ställen. Ett igår, tack Daniel Larsson. Men inte brukar våra gubbar lira in den från hörnen. Dom står mest med ryggen emot och håller ifrån sig motståndarna och verkar i en sjuk illusion äga pucken.

Fel fel fel sa Brasse och han hade rätt.

Vi måste ut på den stora delen av isen och lira. Vi måste in i gröten och framför mål och det kan vi ju. Såg ni 8-0 mot Leksand? Jojo, Leksand… Men där jobbade man hårt i alla kamper och även om motståndet var halvt paralyserat var man på den där andra ytan på isen. Dit vi nu sällan känner oss inbjudna, för det heter så fint. Slottet…

Eftersom vi inte är av adlig börd måste vi kämpa oss in dit. Kolla in Broder, fel, Prins Daniel. Han gymmade sig in på slottet. Han kämpade och slet sig dit. Svett och tårar och inte var han rädd för att fronta Kingen inte. Respekt på den killen må man säga. Att han sen scorade med självaste prinsessan får andra, mer obskyra bloggare skriva om.

Det är det som det hela handlar om tror jag. VÅGA…

Vi blev fega efter Foppas fula armbåge och avstängning. Det får inte hända mig och så la man in backen i varje moment och kom varken framåt eller bakåt. Bitvis har vi spelat bra men aldrig hela laget eller knappt en femma, en kedja samtidigt. Det hackar betänkligt och det ser bekvämt ut.

Inte bekvämt som i komfortabelt utan bekvämt som i slött, lojt, oengagerat. Det ser ut som att man sparar sig till viktigare saker. Träningarna ser ut som krig sägs det, men på match då? Är det inte DÅ det är KRIG?

Prins Daniel la säkert ut 1000 olika scenarion och tränade på dom, han var ju så att säga målkåt och ville verkligen nå fram. Vad gjorde han som inte Luleås spelare kan? Han vågade! Han stod inte i gymhörnet och grottade med nån Yoga-skit. Han gav sin i på fria vikterna och balanserade på den ytterst vassa eggen som Svea Rikes tronarvinge må anses vara. Att han sedermera spetsade…

Just det, annan blogg…

Han vann för att ha vågade. Enkelt, piss åff käjk. 

Så är det kris i Luleå?

Nej, jag tycker inte det även om det spelas hockey som hos ett krislag. Kolla in Färjestad. Snacka om kris i förhållande till förväntningarna. Men är nån orolig? På rikt…? Nej.

Vi måste våga spela som vi kan. Måste våga in i slottet för att med vår spetskompetens, (jo, den finns) scora där vi som mest vill det. Står vi kvar i hörnen blir vi sargade och tar vi lösa skott utan täckning blir det inga nya treor att flytta in i. Vi kommer få bo kvar i förstadsgettot och trånande, svartsjukt titta på när någon annan med spets scorar vår prinsessa. Det vill vi ju inte. Men kris?

Nej, det är bara att kliva ut från hörnet, panga på med lite dold charm och visa att kulorna minsann inte är klistrade mot låren. Visa lite stake, ta fram det där som Åkerström en gång ville, visa att vi kan spela hockey, vi är inte rädda…

Kris? Nej fan, inte vi. Det är väl nån politisk grej va???

Read Full Post »