Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 9 februari, 2013

Uppe till diskussion igen det här med en utökning av Elitserien. Och som vanligt finns det för och emot. Jag är FÖR.

Många säger att vi har inte 14 elitseriemässiga lag. Nej det har vi inte. Idag. Se bara på tabellen. AIK, Växjö, Rögle och Timrå kan väl alla fyra anses vara lag med allsvensk standard. Men jag är inte inne på hur det är NU. Jag förstår att det tar en säsong eller två innan det sätter sig. Minst.

Det handlar inte bara om vilka spelare man tänker sig håller ES-klass, eller vilka man kan komplettera med då både NHL och KHL samt penningstarka Europa i övrigt hugger på allt och lite till. Vi måste se oss om i närområdet, kolla vad vi har i fickorna och bli bättre på att förädla det. Och det görs ju inte över en natt precis.

Jag tror inte att rika klubbar enbart kommer samla poäng i en 14-lagsliga. Inte heller i en liga med 16 lag. Visst kan det tänkas att spelare med guldvittring samlas i en och samma klubb, eller några få klubbar, och att vi får en ”Elit” i Elitserien. Men hur troligt är det? Många klubbar med ny ekonomi plockar in spelare med klass (Nåja) men tvingas även plocka upp junisar då de nya lagen även dom kommer ha stålar att locka med.

Sponsorer, nya som gamla kommer få nya marknader och publiken får nya lag att kolla in och kanske är det så att Du som bor i lilla X-stad nu får se DITT favvolag på närmare håll än TV-skärmen 3 meter bort. Det finns många vinster med att sprida ut Elitserien lite mer över landet.

Jag har ingen aning om hur ekonomierna skulle se ut i olika klubbar men säg att alla får samma pott att handla för, TV-avtalen då, vilka ger rätt bra med deg om jag fattar rätt. 25 milel eller vad det är. Kan knappast bli så mycket mindre med en större TV-publikoch det blir lika för alla. Resten är ju en sak för respektive klubb att fixa och det är mer där min oro ligger än på andra plan. Har vi organisationer som klarar ev en Elitserie? Spelarmaterialet är nog ett mindre problem. Tänk Leksand här utan att nu för den skull peka finger, det finns säkert fler exempel också.

Vad är ni rädda för brukar jag tänka om dom som säger nej eller tom vill ha 10 lag? Pengar är ju första problemet men det tror jag inte på. Större konkurrens är mitt svar. Jobbigare på många plan och främst då organisatoriskt. Men kan Asplöven så ska väl andra kunna? Och varför inte utbilda klubbarna? Ställer man krav på Dom måste man väl kunna utbilda dom också? Bra för Hockeysverige på alla sätt kan man tycka.

14 lag och alla möter varandra 2 ggr hemma och 2 ggr borta. Inga problem med det. 16 lag likaså. Tar men då bort dessa Landslagsturneringar som publiken inte verkar vilja ha frigör man tid och ökar rättvisan för lagen. Bra lag tappar fler spelare till 3 kr med ökad skaderisk och lag utan topplirare kan träna en vecka 10 dagar och skapa bättre förutsättningar inför tex avslutningen av serien. Precis som vi har nu då med JG skadad och 9 matcher kvar. Säg att Calle Söderberg fick en skada och blev borta i 2 veckor, ca 9 matcher… Inte helt optimalt va? Jo för oss…

14/16 lag, mer stålar, bättre spel, fler juniorer, roligare spel, kuligare för publiken, mer känslor, jämnare serie (på sikt) och ett bredare hockeysverige.

Jag tror på det här. Är helt övertygad. Och så skippa kvalserien från AS. Den som är så kul säger ni? Jo, men att vara bäst i 10 matcher eller kanske ha en skada på stjärnan i laget gör stor skillnad. Det är ju över en säsong man bevisar hur bra man är. Det är väldigt mycket slumpen som avgör nu. Ta Rögle i fjol. Kom med i sista minuten så att säga och sett över säsongen så kanske man inte var värda platsen? Vad vet jag. Men där och då, hade man flytet turen och skickligheten att ta sig till ES. Rättvist sett till hur systemet är upplagt, ja. Men i skuggan av en hel säsong? Jag är tveksam.

Upp och ner diskuteras flitigt och rädslan för att trilla ur är ju monumental, för att inte tala om ekonomisk. Kan vara rent förödande att trilla ur för en klubb som satsat mycket på arena och spelare. Men att stänga ligan? Nej. Men att chansen att ta sig upp ska vara i paritet med den att trilla ur ses väl som ganska rimligt. Sisten åker ur, ettan går upp direkt. Enkelt.   Eller är det så enkelt? Systemet som nu råder är väl att ge fördelar till den som tidigt är klar för Kvalserien, oftast ES-klubben. Se det så att näst sista i ES och tvåan i AS får en tid på sig att preppa för avgörande möten istället för som nu att man kämpar arslet av sig för an plats i kvalet medan ES-laget bra glider och rehabbar sig i form för att ”rädda kontraktet” och lag 7-6 och fem hämtar billiga poäng i jakten på hemmaplansfördel.

Det går naturligtvis inte att skapa optimala förutsättningar som ger rättvisa åt alla. Men att en del lag inte behöver gå för fullt medan andra… Ja ni ser ju.

OK. Sista laget kan vara klart redan i omgång 42. Risk man får ta. Jag tror ju inte att hur vi än gör kommer få en jämn serie som kring alla strecken avgörs i sista omgången. Men med fler lag är det större chans att fler måste slita ända in i kaklet. Och med givna ramar i AS får fler en ärligare chans att ta sig upp. Nå DEN platsen i AS och Du möter laget på DEN platsen från ES och så vidare.

Nej nu orkar jag inte mer… NU. Finns säkert anledning att återkomma i frågan.

Read Full Post »

Grattis gubben, ja man kan väl snart säga det va. Det har varit tungt ett tag nu. Men det verkar vända, igen. Och åt rätt håll. Äntligen. Mycket skit får Du gå igenom och hade jag kunnat bära Din smärta hade jag gjort det med ett leende, men knappast med samma styrka som Du gör. Dag efter dag, natt efter natt kämpar Du på och krigar vidare med en vilja som jag hade velat ha hälften av. En beslutsamhet att den här skiten ska inte få knäcka Dig.

Du är en hjälte i mångas ögon, framförallt i mina. Du som så härligt frågade grannen Björn en gång när hans fyrhjuling krånglade. Sittande i Din permobil åkte Du fram och frågade; -Ska jag hjälpa Dig? Det är så Du är. Inget är omöjligt och vi andra ser bara avundsjukt på. Vi fattar nog inte vilken stor människa som bor inuti Dig. Vilken krigare och vilken oerhört empatisk själ Du är. Jo vi vet, men vi fattar ju inte hur det går att vara sån. Vara så bra.

Nu blir Du femton. Vi har faktiskt räknat bort Dig några gånger. Särskilt där för 6 år sedan när Du fick den första medicinpumpen inopererad. Då var Du dålig vännen. Då satt jag på golvet i korridoren på barn 3 i Umeå och grät. Trodde att Du skulle ge upp, lägga ner, försvinna ifrån oss. Att jag inte kände Dig bättre. Förlåt. Nu vet jag bättre och kan vara lugnare i såna situationer för jag vet ju att Du är en krigare och har ett gäng puckar kvar att skrika på. Ett gäng lirare att heja på och ett gäng bus att utsätta mig för.

Go for it. Du får tillbaks…

15. Jag minns när jag fyllde femton. Farsan babblade en massa och sa en del kloka saker som jag inte ville höra på. Jag ville bara ut, bort till mina polare och min värld. Den som stod där ute runt hörnet och bara väntade på mig, med en öppen, lömsk och kall famn. Den jag trodde var fantastisk, stor, varm och ganska snäll. Ledsen att behöva säga det, men farsan hade rätt. -Se upp, sa han och menade inte den ljusblå himmel mitt liv bestod av. Nej han var klokare än så.

Så min femtonåring. Se upp. Men se inte förbi. Ta för Dig och var medveten om det som min farsa aldrig fattade. Vi är alla lika, i alla fall lika mycket värda. (Så där en 2 och femtio. Resten äger banken.) Ta, men ge lika mycket, om inte mer. Det räntar rätt bra om man säger så. Ge och Du skall få tusenfalt åter eller vad det heter för fint. Men funkar gör det.

Ge Dig ut i världen, kämpa på, ta din plats i den och ge inte upp den. Varken platsen eller världen. Den är lite krokig och brokig den där världen, det vet vi nog alla. Men har jag kommit ända hit. Vart ska då inte Du kunna ta Dig?

Du har bra folk omkring Dig. Lär Dig att uppskatta dom, lär Dig att hjälpa dom så kommer dom när Du behöver hjälp. Var ärlig och säg som det är, även om det kan svida ibland. Men ljug om en tjej frågar nåt om utseende eller sin vikt. Där kan Du bara torska. -Du är fin gumman, det funkar på morsan. Som för övrigt är den bästa morsa Du kan ha. Sorry alla andra morsor. Var snäll med henne, vill Du bråka och gorma, ta det med mig. Hon är för bra för det. Precis som Du.

Vart ska Du ta vägen då?

Det finns en gräns, och den är alldeles bakom Dig. Om nu jorden är rund, vilket dom smarta påstår, kan Du komma framåt hela vägen tills bara Du själv står i vägen. Och då har Du gått ett helt varv och det kan vara dags för lite vila. Men vila inte för länge bara. Livet stannar inte upp och vilar bara för att Du vill det, men det hetsar och stressar inte heller mer än vad Du gör det till. Skynda långsamt sa någon. Det funkar. Och se gärna tillbaka, men för att lära, inte för att längta.

15 och ett jäkla tjat om det. Nästa gång 16 och så blir Du som 17 och sen har jag inget att säga till om längre, när Du fyllt 18. Men en sak kommer jag alltid påminna Dig om. Jag älskar Dig min vän och finns alltid här för Din skull om Du skulle behöva mig. Det kommer såna dagar, jag lovar. Kom Du bara. Men nu ska Du gå, ut i livet med Dig. Ta några steg, prova. Ut i världen och ta för Dig. Testa så mycket Du bara kan innan Du lär Dig att det inte går. Än så länge lägger vi in ett litet veto jag och hon den där bästa i världen, men våga. Fega inte, och stryk det där ordet omöjligt ur ordboken.

Du kan, Du är bra, Du är någon och Du är värd att få allt det som Du vill att livet ska ge Dig. Jag börjar här och nu, ja sedan några år tillbaka, att ge Dig en bra grund att stå på. En take-off för framtida flygfärder. Var inte rädd, visst är det en djungel därute, men Du kan mer än Du tror. Bara Du tror tillräckligt mycket på det så blir det så. Och orkar Du inte tro på Dig själv varje dag så finns jag där, bara så Du vet… Alltid. Alltid. Alltid…

Kluring

Read Full Post »