Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 17 oktober, 2011

Återigen en trist förlust som borde kunnat undvikas. Vi spelar rätt ok mot lilla aik i två perioder, sen händer något. Samma sak mot Modo, något händer i period 3, eller rättare sagt. Inget händer. Det skjuts en del och Rönken räknar målchanser och vi torskar.

Såg inte Modomatchen men läser en del saker jag inte gillar men samtidigt inte är förvånad över. Målchanser skapas men dom sitter inte och laget orkar inte vända upp efter tappad ledning. Ledning, ska man inte bevaka snälla Rönken, den ska man utöka. Bara att åka vidare och spela på det enda sätt ni kan? Det coachas ju sällan och att ändra något verkar ju förbjudet och när det väl händer är det små små saker som händer. Då verkar killarna inte veta vad dom ska göra. Det är som att gå på konsert och bandet bara kan en enda låt. Wow…

Läser sedan i Hästposten att han vet var felet ligger. Fine…!

-Vi har fått spela på ledning i alla matcher utom två, och av den anledningen blir det kanske att man försvarar ledningen istället för att man går för att vinna en tredje period. 

och vidare…

-Hade vi legat under många matcher med 4-1 inför sista tror jag att vi hade vunnit de perioderna, så man sk a inte stirra sig blind på sådan statistik.

Nähä…?

Vad ska man stirra på då? Ett defensivt Luleå som missar i massor och inte orkar eller har förmågan att komma ikapp? 

det har blivit så i och med att vi fått spela på ledning

Där har vi det. Erkännandet att man spelar på ledning. Ett helt annat spel som vi sett men som Rönken inte vill kännas vid. Man backar hem, klart medvetna om att man har en ledning och vill försvara den, inte utöka den. Blottor bakåt säger man och skyller på oro att släppa in mål. Men hur många mål släppte ni in när ni härjade i anfallszon och faktiskt gjorde det där ledningsmålet…?

Som jag ser det är Rönken för ensidig, har för få så kallade verktyg och litar för mycket på sin spelidé. Spelarna måste känna sig frustrerade när dom beordras göra samma sak gång efter annan när den bevisligen inte fungerar. 

Har jag fattat det hela rätt är man dessutom rätt nöjda med delar av spelet. Vilka delar då kan man undra när man återigen torskar med det spelsystem man har och slaviskt använder sig av.

Jag kanske har för dålig koll eller för den delen kunskap men visst är det trist att se 59,42 av en match med hjärtat i halsgropen och det där jag kallar Bättre Hockey förvisso finns där, men i form av en grym effektiv men djävulskt tråkig defensiv. Vadå? Vi vann ju med 1-0…! 

Publiken sviker den här hockeyn. Så är det bara. Alla jag pratat med vill se mål, massor med mål. OK, vinster duger men man är fan inte helt nöjd med 1-0 och 3 poäng. 

Jag minns, förvisso dåligt men fragment av det hela, när Lasse Falk kom med sin 1-3-1 hockey som var dödande feffktiv och dödande tråkig. Fan vi är ju där igen. Och det är inte kul. Visst kan även jag försvara 1-0 mot Brynäs borta med skärpa, tålamod och en grym defensiv. Men var det kul? Var det Bättre Hockey så som jag en gång tänkte när jag började blogga? Nope, inte en chans…

Rönken må vara hur slipad som helst och se saker vi andra inte gör, men det är vi som betalar för skiten, det är vi som förväntas stötta laget och stå där i storm och motvind och säga att vi är minsann inga medgångssupportrar. Men vi vill ha kul, vi vill se Bättre Hockey och vi vill gärna vinna matcher. Jag kan gärna stå och heja på laget efter en torsk med 4-1 där vi inte var med men kämpade och slet, det känns mer ärligt än att försöka försvara ettan i en hel match. Kul då när dom andra kvitterar efter 58,15 och vi då står på knäna och har skavt isen till uppförsbacke i egen zon medan deras mentala rutschkana bara ger dom ledningen i anfallet efter tekningen. Vi hann ju inte ställa om… Vu kunde ju inte ställa om…Vi hade ju inget att ställa om till…

Spelet har inte satt sig läste jag någonstans. Nej vi ser det tänkte jag. Men vad är det Rönken väntar på? Vinna fler matcher än man förlorar? På ett sätt har vi förlorat alla vi spelat så här långt. Vi har inte spelat Lulehockey, den där hockeyn med fart, kraft och energi. Den där kraftfulla hockeyn som sätter sig i kroppen även på dom på raden längst upp på läktaren. Den där hockeyn som lockar publik och skrämmer motståndarna redan innan dom kliver in i spelarbussen på väg hit.  

Rönken har något att fundera på. Eller så har vi andra inte tålamodet…

Read Full Post »