Thin Lizzy har varit mina idoler och ibland mer därtill sen jag pryade på en skivbutik 78 och som tack för två veckor som präglade resten av mitt liv på många sätt fick en platta som än idag står utöver dom flesta andra… Thin Lizzy – Live and Dangerous…
När jag många år senare fyllde jämnt fick jag en resa av gumman och inte vilken resa som helst. Det stod Irland och Dublin på biljetten och syftet var förutom en massa romantik ett besök till Phil Lynotts grav…
Av en skön slump träffade vi rätt människor och stod helt plötsligt i Philomena Lynotts hem… Fyllt av Lizzy-detaljer, foton, guldplattor, souvenirer och det med en tunghäfta modell störst… Min idols mamma… Fatta…! Foppa släng dig i väggen, hårt…
Några år senare var vi tillbaka på Irland och ska så klart besöka statyn av Phil dom har rest på Harry Street… Jag linar upp bredvid Phil och gumman tar några kort. Sen säger hon… – Ser du vem som sitter där…? Och jo där bakom satt hon… Philomena Lynott. Alltid lika vänlig och visst kom hon ihåg oss… Det var väl inte mer än rätt då jag kommer ihåg så gott som allt hennes son gjort…
Puckot knarkade dock ihjäl sig 1986, eller han dog i sviterna efter många års hårt leverne. Han levde, och dog av, Rockmyten… Men musiken finns kvar…
Och några bilder av en som jag aldrig glömmer…
Phil Lynott, 1949 – 1986…
Phil och jag… Och Philomena där bakom…
Och så har jag ”outat” gumman också…
En upplevesle som ingen annan, det kanske ni förstår…
Bättre Hockey 2.0 
Stort! Jag måste åka dit!
Live And Dangerous är det absolut bästa livealbum som gjorts. Det bara måste vara det. =)
Aerosmith´s ”Live! Bootleg” är inte heller fel…
Lizzy var i många år mina stora, jag tror att du och jag Lasse är i samma åldersgrupp. Slade var annars några jag körde hårt. Inte alls samma tryck som TL, dock.
63:a Kent… Wiken, jag och…?
63 var ett bra år, förutom november då. Jag minns skotten i Dallas som om det var igår….
Jag har haft nöjet att spela med både Scott Gorham och Brian Robertson och dessa herrar startade en skola med sitt Gibson Les Paul-häng. Törstiga herrar , men mycket trevliga. Live and Dangerous är en topp 5-livebricka. Helt klart. Phil Lynnot var ett stort stort geni.
I´m not wörthyyy Ola… tell me moooore…
Sticker själv till Dublin den 4 Januari
Respekt… Magiskt/tragiskt datum också…
[…] För dom invigda. Phil Lynott… […]
Phil skrev inte rocktexter, han skrev poesi! Fick meddelandet om hans död på en hockeymatch i Januari -86 av en kompis (före internet det här), jag grät.
Själv satt jag på en buss till Östberga i 08-land. Det blev inte att kliva av utan jag satt mest och stirrade rakt in i tidningen och kom tillbaka till Gullmars…
[…] som är rest intill Harrys Street. Jag ställer upp bredvid Phil, gumman tar kort och säger, -Ser Du vem som sitter där bakom? Jodå, där satt hon, (andra bilden om Du klickar på länken) och visst kom hon ihåg oss från […]