Skellefteå vinner serien överlägset. Tar hur många poäng som helst, öser in mål vilket motståndet än är. Håller tätt bakåt som dubbla pampers och spelar ett spel som hockeygudarna måtte njuta trippla doser av.
Sen spöar man skiten ur Svenska mästarna i kvartsfinalen. Siffrorna i den serien är smått groteska. 4-0 i matcher och 5-0, 7-3, 4-1 och 4-0. Man gör alltså 20-4 på 4 matcher. Nollar Svenska mästarna 2 gånger och Grovdyngar dom i skottstatistik. 41-14 i första matchen. Jämnt i andra och så 45-22 och så jämnt i den sista, halvt avslagna matchen där Brynäs gick en del på knäna och Skellefteå defilerade sig fram.
Så får man uppgiften Linköping vilka enligt många skrällde mot HV. Såg det som ett givet avancemang vilket vi fick kvitto på med 4 st 2-2 matcher innan Skellefteå utnyttjade sin kraft och speed och vann väldigt rättvist i sista med 3-1. 4-1 i matcher och det är respekt. Helt klart.
Så hur man än vänder och vrider på det så ÄR Skellefteå stora favoriter till Guldet. Som jag ser det inget snack om saken. Hur spelbolag, media och andra än ställer sig till det hela vore det tjänstefel att inte inse detta.
OM, jag säger OM, man pallar pressen är en helt annan sak. Just favoritskapet har fällt tyngre lag och individuella idrottare än Skellefteå. Man pallar pressen skrev en skön kombattant på twitter igår. Jo man gör nog det. Men herr och fru över- och underskattning lär klä sig fint för fest i de kommande matcherna.
Tron på sig själv kan vara en övertro. Tron på att vi kan, är ofta ett bra mantra men att för stort och starkt förlita sig på tro och statistik (där kängar jag på mig själv lite, dock med ett leende) kan vara lite farligt.
Behöver inte gå in på Luleås resa mot final. 4-2 och 4-1 i matcher mot F-lagen är respekt. Men det är också en tuffare resa även om nu Skellefteå varit tvungna att använda sudd 4 gånger. Man vann ändå med 4-1 och många ser bara siffrorna, inte slitet bakom. Framförallt ser jag väl Brynäsmatcherna som menliga för Skellefteå. Inte någon riktigt värdemätare, sorry Micke och Lillkusin ( Lill???) Men kanske en skön resa som sparade krafter istället.
Det är historia nu men Finallagens möten under säsongen har lett till en fördel för Skellefteå även om spelet varit stundtals jämnt och riktigt kul att se på.
3-2, 0-3 och 3-4 efter straffar hemma för Luleå. Fördel Skellefteå.
4-3 och 0-1 efter straffar hemma för Skellefteå. Fördel Skellefteå.
Sedan vad detta spelar för roll och hur lagen hanterar det är en annan femma.
Min tanke är att Luleå är bättre hanterar sin underdogposition än Skellefteå sitt favoritskap. Svårt få ner det där i ord men jag tycker någonstans att Luleå har mer att kriga för och Skellefteå mer att förlora. Jag menar, förlust för Skellefteå och bilden på Bud Guld kommer ju vara årets skämt, bara en sån grej, även om jag kan förstå det hela.
Känslan jag hade innan var att NEJ, jag vill inte möta Skellefteå, det kommer ta ont i hjärtat, det kommer svida i ångesten. Men nu, med facit i hand är känslan rätt skön, lugn och sansad. Ska man vinna nåt stort ska man göra det mot bästa möjliga motstånd. Frågan är om Skellefteå ser Luleå som bästa möjliga motstånd…?
Nu nästan en vecka ledigt från hockeyn. Allt är väl klart på alla håll och det är väl bara NHL som rullar vidare. Mitt allra första lag en gång i tiden, nu pratar vi tidigt 70-tal, Björklöven är allsvenska igen och det vad jag förstår välförtjänt. Timrå spelar i Allsvenskan, likaså Asplöven och som många noterar och upprepar. Det går bra för Norrland nu. Och bättre ska det bli…
Med en del slit, kämpa och jävlar anamma så blir det fest i stadsparken…
Kolla, återigen ett inlägg utan ett ont ord om domarna.