Silly season ångar på… Eller egentligen har den just tagit slut. Den riktiga silly season, med betoning på silly då. Italienska ligan. Nej inte i hockey utan fotboll.
Jag bara måste…
“Ni pratar, Jag spelar” säger Zlatan och hånar med det uttalandet inte bara de reportrar han tror sig vända sig till utan han skiter ju i sina fans som vill läsa om hans bravader och höra honom berätta om det bästa fansen vet…
På det viset dödar han sakta men säkert intresset för honom som person och idrotten i stort tar skada. Ett tag kan det hålla att vara “mystiska mannen” men till slut lessnar alla och Zlatans marknadsvärde rasar. Inga intervjuer och ett uttalat förakt mot media. Jo jag kan hålla med om att det skrivs en del skit och en hel del “blanka” eller “tomma” intervjuer har väl “gjorts” genom åren. Intervjuer där reportern skriver både frågor och svar, utan den intervjuades medverkan… Nyhetstörst… Helt galet… Men så kanske det blir när man inte bjuder på sig själv…?
“Mitt spel får tala för mig”, sa någon men det räcker inte för fansen. Man vill ha lite mer. Och med den lön ni har Zlatan och Co så är det väl bara att bromsa in vid micken och uttala några väl valda ord. Det är dom som betalar er lön och håller uppe ert marknadsvärde som vill höra…
Björn Oldeen skriver i sin blogg om detta och jag håller med. Det kostar så lite och visst vill vi läsa. Vi blir ju bara irriterade till slut och skiter i personen i fråga och snart nog kollar vi på annat… Inom hockeyn ,som han skriver Björn, är det ju inte alls så… Så varför är det skillnad…?
Är maktfullkomligheten inom fotbollskretsarna så stora att dom nu nått “ner” på plan till dom aktiva…?
Med tanke på att man spelar en match i veckan och förmodligen skulle avlida, eller i alla fall spela död, om man som i hockey-VM spelade bronsmatch dagen efter seminfnalen så borde väl en intervju inte tära så hemskt mycket på krafterna. Varken dom fysiska eller dom mentala…
Men å andra sidan… H2 snackar inte så mycket han heller… Men det är en annan femma…
